Idag var det alltså dags för Blodomloppet. Vaknade imorse, lite småbakis fortfarande efter en tvådagars i helgen, trött som att as, tandvärk och med ett nytt litet härligt skavsår på tån. Kändes sådär kan jag säga.
Men men, stämningen på jobbet var på topp, vi peppade varandra hela dagen så när det väl var dags så var jag faktiskt riktigt sugen på att springa. Hör och häpna! :)
Vi kom dit i god tid och kunde slappa lite innan starten. Jag blev till och med lite pirrig i magen där innan start. Fick springa på toa flera gånger, haha.
Innan starten var det klassisk Friskis-uppvärmning och denna gången deltog även jag. Tänkte att det kan väl vara värt att få upp liiiiite puls innan det är dags. De senaste gångerna jag sprungit 5km har det ju känts som om jag ska dö, så allt är ju värt att testa för en lite bättre känsla genom loppet.
Tog det lugnt som vanligt i början, innan jag kommer in i andra andningen så går det bara inte att springa nåt annat än långsamt. Men sen blev det lite lättare att andas och vid strax efter 2km så ökade jag lite.
Jag missade helt på upploppet, när jag sprungit vad jag trodde var upploppsrakan så kom en snäv kurva och sen ytterligare 200m till mål. Skiiiit, jag hade verkligen ingenting kvar att ge där efter att jag gjort av med precis alla krafter jag hade kvar. Jag kröp mer eller mindre in i mål (kändes det som iaf). Stannade klockan på Runkeeper och såg att den visade 30.02 "Det är inte sant!" tänkta jag då. 2 sek över halvtimmen. Men så tänkte jag att det tog ju ändå nån sekund efter jag sprungit i mål tills det att jag stängde av, så kanske kanske jag hade klarat det ändå. Och när tiderna kom upp på en tavla så såg jag att jag kom in på 29,49 :) :) :)
Åh vad glad jag blev!!! Och jag blev så sjukt peppad på att förbättra mig till nästa år. Sjukt peppad på dieten som kör igång på söndag. Sjukt peppad på att gå ner i vikt. För om jag klarar det så här ok med mina 80+ så kommer det ju gå bra mycket lättare när jag loosat några kilon. Pepp pepp pepp!!!
Efteråt fick vi picknick och satt tillsammans allihop och mumsade. 30 personer var vi från jobbet och det är ju en riktigt bra uppslutning. Tack alla kollegor som var med, utan er hade jag aldrig tagit mig runt på den tiden.
Som sagt, nu är jag peppad på att köra igång min diet för att ta mig ner i vikt och forma till kroppen. På söndag 1 sep är det dags och jag räknar med att hålla på i ett halvår. Kanske mer om det behövs, jag ger mig inte förs jag ser en 6a först på vågen.
Jag vet att några av er också var sugna på att köra ett race med mig nu i höst. Det är skitkul om vi kan peppa varandra. Jag kommer försöka lägga upp så mycket som möjligt om min mat och träning här i bloggen. Förhoppningsvis kan det peppa nån av er att pallra sig iväg till gymmet :)
Kan jag så kan ni, jag har mer än 10kg att gå ner, det är nog närmare 13kg är jag rädd. Men det ska gå, bara man inte ger upp så kommer det gå.
Så till er som vill köra ett race med mig, se till att mäta er med måttband och ställa er på en våg som ni kan väga er på med jämna mellanrum. Man behöver ett utgångsläge. Vill ni inte se er vikt (tro mig, jag vet den känslan). Så låt nån annan skriva upp den och kolla efter några veckor och se skillnaden istället. Ibland kan det kännas så illa och hopplöst när siffrorna är högre än vad man befarade. På tal om våg, köp en köksvåg. Det är nummer ett för att få koll på sina portioner, en köksvåg. Man måste kunna väga sin mat för att få exakt koll. Tyvärr har vi en förmåga att underskatta våra portioners vikt och äta mer än vad vi tror att vi gör. Så en våg är ett måste för att ha koll.
Förutom vikten så mäter jag:
Axlar
Bröst
Överarmar
Midja, rakt över naveln
Rumpan
Låren
Vaderna
På söndag kör vi igång så förbered er lite mentalt. Hitta nån inspiration, kolla nån gammal bild eller ta fram nåt plagg ur gömman i garderoben.
Jag har en dröm att kunna ha ett par sånna här shorts utan att må dåligt :)
Nånstans måste man börja och alla har vi våra egna utgångslägen. Men oavsett vilken nivå/vikt vi är på så kommer det garanterat att bli bättre bara vi börjar och inte ger upp. Jag tänker inte låta min gårdag spegla min framtid, nu vill jag ner mina sista kilon och det ska jag bara klara av. Så det så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar