Felräknat på vågen

Var ute på långprommis med mamma nyss. Det är helt underbart väder, klarblå himmel och vindstilla.
Så skönt att komma ut här på landet. Vi pratar om allt när vi är ute. Livet, sjukdomar, kärlek, familjen, släkten etc.
Pratade om vikt och kroppsform och grejer. Hon har ju liksom följt mig genom alla år.
Jag berättade att när jag säger att jag väger 90 kg så känner jag mig som ett riktigt fetto, men när jag ser mig i spegeln så ser jag inte till det fettot alls.
Så frågan "hur mycket väger du?" kan verkligen ge mig ångest. Jag fick den igår på en chatt och kände bara att jag ville sjunka under jorden. Svarade och kände själv att nu sitter alla som läste det där och tänker "jävlar vad tjock hon måste vara".

Kanske skitlöjligt, men jag verkligen hatar det.
Tror det är därför jag vill att resultatet på vågen ska synas snabbare, så att jag snart kan säga 80 nånting och om ett halvår ska jag kunna säga 70 nånting.

Men en lite rolig sak vi kom fram till när vi gick var att jag räknat fel på min viktnedgång. Jag kände ju ett tag där att jag inte riktigt mindes vad jag startade på. Hade för mig att det var 91,4 som var min startvikt, men mamma var tvärsäker på att det var 92,4. Så första veckan när jag bara gått ner 0,1kg så måste jag ha gått ner 1,1 kg.
Så det betyder ju att jag verkligen håller min linje mot målet nu.
Sammanlagt blir det alltså -2,1 kg när jag vägde mig i torsdags.

Bra va?!?!