Härliga söndag :)

Två dagars vila kan ibland kännas sjukt långt, idag är en sådan gång. Vill ut och gå, springa, gymma men försöker hålla mig sysselsatt med annat och så får jag helt enkelt ge dubbelt upp imorn istället :)

En vecka har gått, idag är det den 8e dagen sen start. 3kg på vågen och 5 cm i midjan. Hur bra som helst! Men bra resultat föder krav på mig själv att fortsätta med bra resultat och jag blir lätt besviken när det avtar, för det kommer det att göra. Finns inte en chans att jag går ner lika mycket nästa vecka, det inser jag men bara det fortsätter neråt och inte stannar av.

Det här med rädslan när man ska försöka gå ner i vikt är riktigt jobbig och väldigt vanlig också vad jag förstår av det man hör från andra. Rädslan av att misslyckas. Rädslan av att göra fel. Rädslan av att falla tillbaka. Rädslan av att hoppas på nånting som sen inte bli.
Riktigt jobbiga hjärnspöken det där!

En annan sak som är jobbig för mig är att jag ofta går runt och tänker att min omgivning tänker si och så om mig. Tankar som "åh nu tänker dem säkert att det är ju jävla konstigt att hon inte får bättre resultat än hon får så som hon tränar" eller "är det inte dags att hon ger upp snart, all denna tid och är fortfarande inte där hon vill" osv. Skitjobbiga tankar! När folk berömmer mig för att jag kör hårt och är duktig så viftar jag bort det och tänker att det är bara ord och egentligen så tycker personen nåt helt annat.
Är det inte sjukt?

Så här tänker jag ALDRIG annars, men när det kommer till min kropp så är jag som en liten myra i självkänsla. Det har blivit bättre längs viktnedgångens gång här de senaste åren, innan var tankarna ännu värre. Men när man hamnar i en liten svacka så kommer tankarna snabbt tillbaka och pockar på uppmärksamhet.

Jag får medvetet försöka tänka bra tankar om mig själv och min träning och kropp. Hitta bra saker med det jag uppnått hittills. Pusha och peppa mig själv tills dem där underbart bra dagarna kommer då man känner att man är Drottningen över hela fucking Världen. Man är bäst helt enkelt!

Upp och ner som en bergochdalbana, än så länge är det bara upp upp upp men det har bara gått en vecks än och jag har minskat hela tiden. Snart kommer vändningen och då är det helt enkelt bara att bita ihop och inte bryta ihop.

Kör bara kör!!!