Tänk att det gått ett år till av våra liv. 2013 har passerat det också. Trivs ni med era liv? Lever ni det liv ni vill leva? Jag hoppas verkligen från mitt hjärta att de flesta av er kan svara ja på dem frågorna. Jag vet inte exakt när, men för nåt/några år sen så började jag försöka tänka att jag är skyldig mig själv att leva ett så bra liv jag kan för livet går inte i repris. Man får inga andra chanser att leva om och leva nästa liv roligare. Nope, det här är livet just i detta nu och då får man banne mig se till att göra det bästa av det!
Så nu ska jag försöka sammanfatta mitt 2013 och får väl hoppas att jag i slutet av inlägget känner att jag levt som jag lär :)
Januari
Årets första månad handlade till 99% om träning. Som sig bör efter jul och nyår. Jag kan nog slå vad om att januari 2014 också kommer innehålla väldigt mycket träning :)
Vår jäkla Mazda började strula, bromsskivorna frös fast och handbromsen fastnade. Fy vad jag inte gillade den bilen alltså.
Jag var fortfarande mammaledig och var hemma med 3 dagar i veckan. Jobbade inom personlig assistans och inom socialpsykiatrin två dagar i veckan.
Damir fyllde vuxen (30 år) och vi hade storkalas här hemma i lägenheten.
Februari
Jag räknade för första gången i mitt liv kalorier på en ätardag och fick fram att jag på en dag tryckt i mig över 5500 kcal. Jösses!
Vi var till Kanarieholmarna, Puerto Rico, en alldeles underbar semester med lilla familjen.
Mitt livs första ryggskott stod februari för också.
Mars
2013-03-04 fick jag en väldans fin ring på mitt finger ♥
Det var äntligen vår i luften och så var det min tur att fylla vuxen, eller medelålders kanske är bättre beskrivning. Dagen innan födelsedagen så ringde min dåvarande chef och berättade att det inte fanns ekonomi i företaget att ha mig kvar på timmar. Det satte igång ett kaos inombords. Jag kände mig som världens sämsta mamma som inte hade nåt jobb att gå tillbaka till när mammaledigheten snart var slut.
TV-inspelningen av Biggest Loser-finalen med efterföljande fest. Jag hade kämpat lite extra hårt med träning och kost för att komma i en ny klänning och det tycker jag att jag lyckades bra med. Tyvärr vann ju inte min gums men en snygg andraplats blev det iaf.
April
41 inlägg i bloggen och rekord för 2013 :)
Damirs kompis Johan hörde av sig och vi fick till en första träff på massor med år. Jättetrevligt att lära känna nya människor och jättekul för Damir att umgås med en vän från förr.
Jag blev kallad på anställningsintervju för mitt nuvarande jobb, första intervjun varade i nästan 2 timmar. Haha, jag och chefen kunde babbla redan då :)
Jag blev kallad på anställningsintervju för mitt nuvarande jobb, första intervjun varade i nästan 2 timmar. Haha, jag och chefen kunde babbla redan då :)
Annars var det massor med träning, april var en otroligt bra träningsmånad. Hade sällskap flera av passen av Josefina och körde även mitt allra första benpass med Mac.
Jag och mina stockholmstjejer hade en reunion. Tänk av vi alla har en liten kluttas nu. En underbar vårdag i Sthlm med härliga vänner.
Maj
Mitt livs första mil.... Och flera gånger på en månad! Lyckan var total. Anmälde mig till Å-varvet som skulle gå av stapeln i juni.
Jag kände mig lite less på styrketräning och hakade på Mårten Nyléns träningstips med cirkelträning. Kändes kul med lite ny träning.
I maj började jag mitt nya jobb, korvstoppning hela månaden men kände att jag trivdes från dag ett. Emilija började förskolan och allt kändes bara så himla bra. Livet flöt på på bästa sätt :)
I maj började jag mitt nya jobb, korvstoppning hela månaden men kände att jag trivdes från dag ett. Emilija började förskolan och allt kändes bara så himla bra. Livet flöt på på bästa sätt :)
Juni
Jag klarade av Å-varvet på en tid som jag var jättenöjd med. Ynka 15 sekunder ifrån att klara av det mål jag hade satt upp, men som sagt, jättenöjd ändå.
Kryssning med Emma, Ella och Tezzan. Full som en kastrull men sååååå jäkla rolig kväll och natt.
Precis innan långsemestern i Forna Jugoslavien så blev Emilija biten på förskolan. Usch vad jobbigt det var att hålla sig från att skrika och gapa på personalen. Men tyckte jag betedde mig riktigt vuxet mot personalen. Fick ju dock lugna ner Emilijas pappa typ varenda gång han såg på hennes blåmärken och påmindes om att nån i hennes grupp bitit hans lilla ögonsten.
Direkt efter midsommar bar det av till huset i Sarajevo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar