En härlig helg börjar lida mot sitt slut...

Fy fasen vad kul vi hade på isen igår, jösses vad dem gick! Gasade så tårarna rann och skrek av skräckblandad förtjusning, måste dock erkänna att jag blivit lite harig på äldre dar. När jag och Damir åkte på samma skoter så tänkte jag att händer det nåt nu så är Emilija utan föräldrar, sen knackade jag honom på axeln som ett tecken på att sakta ner lite, haha. Snälla säg att jag inte är ensam att ha blivit så sen jag blev mamma :)

Vi var ute hos Matildas föräldrar i Obbola som ligger precis intill Bottenhavet. Och för alla er som är lika geografidåliga som mig så är det alltså vattnet mellan Sverige och Finland här upp i norr :)
Stugan låg precis vid vattnet och jag kan bara tänka mig hur fint det är där på sommaren. Det var väldigt fint nu på vintern också, men tror sommaren är svårslagen.

 

Igår kväll var vi utbjudna till värdshuset för middag och kvällen var verkligen jättetrevlig. Maten, vinet och sällskapet. Efteråt åkte vi hem hit och fortsatte med lite sliva. Min förkylning och dagens skoteråkande fick mig dock att kapitulera redan vid 22. Men jag tror inte Damir kom i säng för 2/2:30 i natt. En bra kväll med andra ord!

 

Idag har vi varit i samiska kulturhuset. Det är Umeås sameförbund som har öppnat ett kulturhus där man kan delta i aktiviteter, lära sig mer om samisk kultur och smaka på samiska specialiteter i cafét. En god vän till Damirs familj är väldigt delaktig i arbetet med att bevara den samiska kulturen och det var också han som bjöd dit oss idag. Jättetrevligt, så är det nån som bor i Umeå eller känner nån i Umeå så är det ett mysigt tips. En toppen barnhörna hade dem också  och gott fika :)

 

Imorn är det dags att bege sig hemåt till vardagen igen. Det ska bli skönt men samtidigt har jag ju blivit så förslappat nu så det känns som jag gått 15 steg bakåt i min utveckling. Har varit här så himla många gånger förr där det känns som man gjort allt förgäves och allt kämpande varit helt i onödan. Nu har man gått upp igen och allt är bortkastat.

Jag vet att det inte är så, för några kilon plus nu är ändå mindre än några plus för ett år sen. Och några plus för ett år sen var fortfarande mindre än några plus för 2 år sen.

Men oavsett så är känslan att ta tag i saken igen SKITJOBBIG!!! Nu känner jag mig som ett sånt där skrikande barn som inte vill göra nånting, bara slänga mig ner på golvet och sparka och slå för att slippa göra nånting alls. 

Men men, nu är jag ju inget skrikigt barn så det är helt enkelt bara att ta tag i träning och diet igen, trots förkylning, man kan alltid göra nånting. Stort plus den här helgen är att jag varit ute på promenad varje dag och kört mina 100 squats. Hade jag inte gjort det så hade det varit 100 gånger jobbigare imorn att få till nån träning, nu känns det bara lagom jobbigt. Jäkla tur jag har B.A.B.Y Runners-träff på tisdag så jag får träna med ett gäng härliga tjejer, det vill man verkligen inte missa för det var verkligen skitkul förra veckan.

 

Nej nu känns det som jag gnällt av mig tillräckligt. Sorry för det!

En väldans trevlig sak blev bestämd idag iaf och det är att mamma och pappa också reser ner till Sarajevo i sommar, så sista veckan i juli så kommer hela storfamiljen att vara där. Känns helt sjukt att planera sommaren redan nu, men ja... Det är ju bara ca 20 veckor kvar till midsommar :)