Torsdagar kommer ju vara min "vilodag" och det känns faktiskt väldigt skönt att ha tränat och sen bara ha en kväll då man bara är hemma . Med vilodag menar jag alltså vila på kvällen, för lunchpass blir det iaf. Vi har bestämt att torsdagar blir det löpning och måndagar cirkelstyrka.
Så här idag när jag knappt tog mig framåt på rundan så blev jag lite efterklok och konstaterade att ett benpass dagen innan löpning inte är det smartaste. Sen om det bara var därför jag hade noll energi eller om det även är för att jag inte hade ätit sen igår kväll vet jag faktiskt inte. Jag tänker ge det ett försökt till nästa vecka, känner jag mig lika trött på rundan då så får jag bryta fastan på torsdagar och äta lite frukost iaf. För nu är det löpningen som är i fokus och då måste den ju funka.
Nästa vecka höjer jag ju intaget till en mer rimlig nivå så jag tror det kommer gå bättre då helt enkelt.
Löpningen idag var hemsk, den var verkligen hemsk! Vi tog en annan runda som visade sig vara 5,3km lång och hade jag varit själv så hade jag börjat gå rätt så väldans snart för jag hade verkligen ingen ork. Jag var så trött att jag mådde illa. Men jag kämpade på eftersom jag inte var ensam men tillslut gav jag upp och gick en bit och så sprang vi igen och sen så gick jag och sen så sprang vi igen och sen gick jag och sen tillslut sprang vi sista biten hem iaf. Sprang där som en grinig 5-åring igen, jag förstår inte riktigt hur Micke står ut med mig när jag blir så där. Jag skäms efteråt och måste skicka massa mail och be om ursäkt för mitt beteende och att han inte får ge upp på mig.
Jag tror att mitt gnäll är en försvarsmekanism som jag sätter till när det blir väldigt obehagligt. Jag har alltid hatat att visa mig svag inför andra och löpning är jag verkligen inte bra på. Jag skäms inombords på nåt sätt, känner mig dålig och misslyckad och så kommer det ut genom gnäll och klagan. Och då är ändå Micke en av mina bättre vänner som jag kan prata om allt med. Jättefånigt I know, men det är så det är. Jag har sånt komplex för min löpning och det är verkligen en utmaning att springa distans tillsammans med nån. Men jag gör det ändå (om nu Micke fortsätter stå ut med mig) och jag vet att om jag bara fortsätter så kommer det bli bättre och jag kommer tycka att det inte är lika farligt längre.
Idag kände jag när jag sprang att jag bara måste köra ett kompensationspass ikväll. Just bara för att jag inte orkade springa hela vägen. Men det är där han är så himla bra Micke, han sa nåt typ "Men det är väl ett bra pass även om du går lite emellanåt? Du är trött eller hur? Och då har du ju tagit ut dig så gott du kan. Jag tror inte att du skulle gå om du inte var riktigt trött, eller hur? Du har kört ett bra pass idag". Ja typ nåt sånt sa han. Och han har ju rätt och jag är så tacksam att han är så positiv så mina negativa tankar motas bort.
Och sen bestämde vi även att nästa gång vi springer så får jag låta bli att prata så mycket och spara energin till löpningen. Så en lur i ena örat med lite musik och så får Micke stå för pratandet :)
Så summa summarum... Jag har tränat bra idag, jag orkade inte springa så mycket som jag ville men jag tog ut mig mer än jag gjort på länge och det är huvudsaken.
Jag åt mer på lunchen idag och det känns som dagen blev bättre överlag, så det kommer jag fortsätta med. Min telefon med kaloriräknarappen ligger inne hos Emilija som sover så jag vet inte exakt vad jag landade på idag, men runt 1100 kcal blev det nog iaf.
Nu ska jag bara göra mina 100 squats sen tänkte jag gå och lägga mig för imorn börjar jag tidigt så jag kan sluta lite tidigare och hinna med mitt första spinningpass på över 3 år. Haha, wish me luck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar