En stor portion energi

Idag fick jag ett meddelande som fick mig rörd till tårar. En av mina bästa vänner gör sitt livs största resa just nu och har satt upp skyhöga mål. Hon har isolerat sig totalt från omgivningen och bara kör sitt race nu. Och hon har redan nåt sånna otroliga framgångar att jag som sagt började gråta när jag läste det. Oj vilken energi det gav mig. Så nu är energifacket påfyllt igen och motivationen på topp för kommande veckor i Novemberutmaningen.

Ako Rahim är ett stort namn inom Athletic Fitness, ni hittar hans blogg här. Han hade idag listat upp hans framgångsfaktorer för att lyckas.

• Ha ett mål
• Sikta mot något (tävling eller semester)
• Var bestämd
• Gör det helhjärtat
• Njut av tiden (du ska inte må dåligt under tiden)
• Ge positiv energi till andra så får du energi tillbaka
• Ta bort allt och alla som ger dig negativ energi

Jag kan skriva under på varenda punkt. Jag kanske inte "tar bort" alla som utsöndrar negativitet, men jag minskar mitt umgänge med dem väldigt väldigt mycket. Men jag har både mål och delmål. Jag sätter ofta upp dem inför något speciellt. När jag väl skriver ner målet här så är det för att jag bestämt mig för att köra mot det och då gör jag det helhjärtat. Jag är iofs en person som går in helhjärtat i nästan allt jag tar mig för.
När det gäller att njuta av tiden så tycker jag faktiskt att jag gör det. Jag försöker att prioritera det som känns rätt för mig. Ibland väljer jag att tumma lite på "reglerna" för att göra nåt jag verkligen gillar. Ibland får jag nån liten härlig kommentar från nån viktigpetter, men dem brukar jag skaka av mig rätt snabbt. Positiv energi försöker jag verkligen förmedla så gott det går. Jag försöker vara där för mina vänner och min familj. Jag skänker pengar till olika välgörenheter som dyker upp lite då och då, jag är världsförälder och så prenumererar jag på postkodslotteriet.
Jag försöker hjälpa till så gått jag kan när nån behöver hjälp.

Så om vi nu ska tro på Ako så kommer jag ju att nå mina mål som jag sätter upp :)

Idag är det måndag och då brukar jag träffa på mina föräldrar på gymmet. Tror inte ni förstår hur kul jag tycker det är att träna tillsammans med min mamma och pappa. Eller ja, vi tränar ju inte tillsammans, men vi kör iaf samtidigt. Och bland kan jag och mamma tajma in så vi kör cardion bredvid varandra och kan prata under tiden.
Igår berättade mamma och hon inte skulle sluta jobbet förs 19 så vi skulle förmodligen inte hinna ses på gymmet idag. Och sen la hon till, men jag tänker åka dit efter jag slutat.
Vilken krutmamma jag har. Om hon slutar 19 så är hon på gymmet kanske 19.15 och sen träning på det och sen är det ju minst 20 minuter hem sen. Det är fan strongt att gå till gymmet efter jobbet då. Tänk om andra femtiplussare skulle ha samma beslutsamhet i sin träning, vilket hälsosamt samhälle det skulle bli :) Härligt mamma, du är grym!

Jag var på gymmet tidigt idag, jag och Damir möttes i stort sett i dörren. Emilija har kommit in i nån gnällperiod, iaf inför sin mamma och pappa, och då är det bara jobbigt att ha med henne på gymmet. Så för att kunna fokusera på träningen så delar vi på oss och kör en i taget. Skittråkigt att träna ensam när man vant sig med att alltid träna tillsammans, men det får gå nu för en tid så får Emilija en liten paus från gymmet.
Idag var det rygg på schemat. Började med mina 20 minutersintervaller och sen gick jag loss på vikterna. Vanligtvis är det ju Damir som lägger upp våra pass men nu när jag körde själv så fick jag ju lov att tänka själv. Hua! Det rann iväg till lite för många övningar, men det kändes iaf väldigt bra. Men nästa gång blir det max 5 olika övningar, idag blev det 7. Så många behöver det verkligen inte bli.

Var ute på promenad i morse. Med det resultatet jag fick förra veckan så går det helt enkelt inte att låta bli mina powerwalks. Dem är för bra helt enkelt. Så minst 5st i veckan ska jag få ihop och när solen skiner som den gjorde idag så är det ju bara härligt att vara ute.

Måndag och motivationen är på topp. Kör bara kör!