Ibland känner jag mig verkligen sunkig. Eller sunkig kanske är fel ord, men jämt osminkad, ofixad och alltid klädd i träningskläder. Hmm, sunkig är nog rätt ord ändå.
Nu har jag varit ute och gått med en kompis två dagar i rad. Jag som vanligt i mina fodrade tights, täckjacka (2 nummer för stor) och mössa. Och så tittar jag på henne och hon skulle lika gärna kunna vara på väg att ta en sväng på stan. Så tänker jag för mig själv, Näe Nina, det är fan dags att fräscha till sig lite!
Men så vet jag ju att när jag står där nästa gång det är dags för promenad så är det ju faktiskt skönast att ha fodrade byxor, jag blir så jäkla kall om huden annars. Särskilt rumpan och låren. Ok, jackan ska jag byta ut, jag behöver inte välja en som är för stor för mig, haha!
Jag har aldrig smink på mig om jag inte ska göra nåt särskilt, när jag är mammaledig alltså. På jobbet sminkar jag mig iaf. Men annars tänker jag att jag ska ju ändå träna och då kommer jag bara svettas bort allting. Men man kanske skulle börja måla på lite mascara iaf, så jag får nåt litet liv i ansiktet.
Håret borstar jag på morgonen sen åker det upp i en toffs mitt på skallen. Tänker samma sak där, varför fixa till det när jag bara är hemma och sen ändå bara ska träna?
Ofta kan min ätardag leda till nån finne här och där, gissar att det är en shock för kroppen att helt plötsligt få massa socker och kolhydrater, så då svarar den direkt med att ge mig en liten bonusfinne. Helst mitt mellan ögonbrynen, eller som nu, mungipan. Nice!
Jaha, och vad ville jag ha sagt med detta då? Haha, ingen aning mer än att jag ville beklaga mig lite att jag inte finner nån anledning till att fixa till mig på vardagarna men att jag samtidigt tycker att jag borde fixa mig lite ändå.
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar