Inga dagar kvar

Idag när jag skulle fylla i en ny föräldrapenningansökan på försäkringskassan så tog mina dagar slut. Jag sökte för mars ut och det fattades tre dagar. Som tur var kan man ju föra över dagar mellan mamman och pappan som man vill. Men det är ändå jäkligt bra att dagarna räckt så här länge, nästan 15 månader har jag varit hemma och då har vi rätt många dagar kvar på Damirs konto. Det känns jättebra att veta att det finns dagar att plocka ut när vi behöver dem.

Vi håller fortfarande tummarna för förskoleplatsen i mars. Det senaste vi hörde var att allt är fullt i vårt område. Så sjukt att det inte finns platser när man stått i kö i nästan ett helt år. Men men... Vi hoppas fortfarande att det löser sig med nåt här i närheten så vi inte behöver åka stan runt för att lämna och hämta skrutt varje dag.

Hon är så himla go min lilla skrutta. Jag kan inte fatta att jag lyckats åstadkomma nåt så fint (ok, Damir hjälpte väl till en del han också). Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser på henne. Hon småpratar hela tiden och knatar omkring här hemma med sin bebisfyllestil. Det är fortfarande rätt vingligt när hon går, men det tar sig mer och mer.

När vänner ger henne komplimanger känns det som jag ska spricka av stolthet. Det går inte att beskriva känslan av att ha ett barn av sitt eget kött och blod. Helt obeskrivligt är det faktiskt.
Jag önskar att alla ni som vill uppleva den känslan kommer att få göra det. Inget kan mätas med den :)

Moje srce