fredag 18 januari 2013

Ska man skratta eller gråta?


Idag har jag gjort lite av båda...

Det har verkligen inte varit en bra dag, eller egentligen har den inte varit så dålig men det som kunnat gått fel har liksom gjort det också. Till slut blev det bara för mycket och jag började lipa på nya jobbet. Kul!

Först jobbade jag på mitt vårdbiträdesjobb 7-12. När jag kom dit imorse så visade det sig att hela planeringssystemet hade kraschat och inga scheman kunde skrivas ut. Det löste dem/vi rätt bra ändå, men det blev ju lite hipp som happ. Huvudsaken sånna dagar är ju att alla får hjälp iaf.
Men så startade dagen iaf. Eller egentligen kan jag ju spola tillbaka bandet ännu mer för natten var inte heller nåt kul. Kunde inte somna och bara låg och vände på mig, skitsurt!

Aja, från ena jobbet och hem för att slänga i mig lite mat. Sen vidare till sjukhuset för att lämna broschyrer, vidare till några andra ställen också innan jag åkte till kontoret för att jobba ikapp lite. Men icke, där vägrades jag inträde av min jobbdator. Ringde IT-killen som tydligen inte kan ta att man är lite upprörd över att inte kunna jobba eftersom han helt plötsligt ordnat bort alla mina jobbmappar. Och han kunde heller inte fixa till det. Istället gapade han på mig genom telefonen och betedde sig riktigt otrevligt.
Stämningen på jobbet har inte varit så där jättebra den senaste veckan så det här blev liksom droppen för mig för dagen. Bad om ursäkt och började gråta, inte inför IT-killen som tur var, men inför mina kollegor som inte ens känner mig.
Härligt jobbat!

Torkade tårarna och drog till gymmet. 15 min cross, 4 övningar för magen och sen till sist 1km jogg på bandet. Mina lurar pajade idag så jag fick ta dem där vita orginallurarna som bara ramlar ur hela tiden. Sen så har min söta lilla dotter plockat ur Iphone-armgrejen ur min träningsväska så den hade jag inte heller med mig tydligen. Och det är ju lite ont om fickor på träningskläderna. Men men...
Tränade klart och satt mig i bilen för att åka hem så Damir kunde dra iväg.

Bilen kändes konstig på nåt sätt när jag körde hem. Tänkte att det berodde på dåligt plogade vägar. Men när jag klev ur bilen är hemma  på parkeringen så luktade det bränt och jag såg att bromsskivan bak var helt orange av värme. Sparkade snö på den och det bara pös till och ångade massor. Fuckelifuck, bromsjäveln låg mot skivan!

Det löste sig rätt snabbt med bilen, gick tillbaka ner lite senare och då hade den lossnat. Så nu gäller det bara att låta bli att använda handbromsen tills vi lämnat in bilen så dem får fixa till den ordentligt.

Lite smågnabb med Damir, mest mitt eget fel då jag känner mig överkänslig och gråtig precis hela tiden. Tillslut sa jag bara till honom att ge mig lite kärlek för det är vad jag behöver en sån här dag. Jag fick genast en kram och genast kändes det bättre. När dagarna jävlas med en så här så vill man bara få lite stöd i jävligheten. Det fick jag tillslut.

Nu sitter jag med ett urdrucket vinglas och bara längtar tills jag ligger under täcket och får sluta mina blå.

Imorn är en ny dag och jäklar vad mycket bättre den ska bli!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar