Bara träning eller en livsstil?

Jag har en vän som försöker gå ner i vikt. Eller haha, jag har flera vänner som försöker gå ner i vikt men en avviker lite från dem andra för hon verkligen hatar att träna. Hon måste tvinga sig för att ta sig till träningen. Jag vet inte riktigt hur jag ska peppa henne för jag älskar ju min träning. Ok, jag är less på mina promenader just nu, men då ser jag till att variera dem med nåt annat som jag tycker är roligare. Jag kan liksom inte föreställa mig hur det skulle vara att verkligen hata träning.
För mig är träningen en del av min vardag, en stor del av mitt liv och har varit så ända sen jag var 8 år. Om jag inte tränar så blir jag deppig och mår inte alls bra.

Jag tränar just nu sex dagar i veckan och jag gillar det verkligen. Nästan alla sex dagar, iaf minst fyra av dem, så kör jag även ett förbränningspass också.
Visst kan det ta emot även för mig när det är dags att bege sig till gymmet och det är skitväder ute eller skitfint väder också för den delen. Men så kommer man fram till Power Gym, som det heter, och möts först av min farbror i repan. Stannar till där och pratar lite om allt möjligt. Sen vidare in så möts man av massa leenden, igenkännande blickar, vinkningar, hej, tjena, hallå etc.
Vi hinner oftast inte ens ta på oss skorna och ta av Emilija ytterkläderna innan någon är framme och säger hej och småpratar lite.
När folk är klara blir det ofta nån kommentar som "jaha, vi ses väl imorn då" och så ett leende på det. Eller som i fredags när jag tränade med Fia och inte Damir, då fick jag en rapport från en kille att "pappa är iaf på jobbet kan jag intyga". Då hade han haft ärenden på Damirs jobb och småpratat lite där också.

Jag älskar det här, det är sånna här saker som gör det så jäkla kul att gå till gymmet varje dag. Man känner en gemenskap och man umgås med människor som vill samma sak som en själv. Sen ser ju allas personliga mål olika ut men man är där för att träna och må bra. Flera gånger har jag fått kommentarer att det syns att min träning gett resultat och det gör en ju så jäkla glad. Jag försöker att göra samma sak när jag tycker att nån har slimmat till sig lite eller ökat i volym. Alla gillar en komplimang så varför inte göra någon glad?

Jag är ju väldigt lyckligt lottad att det är min farbror som äger gymmet för det innebär att de andra i familjen också tränar där. Mamma och pappa är där tre dagar i veckan och även min andra farbror och fru. Så ibland känns det som vi har en liten släktträff på gymmet :)

Emilija älskar att vara på gymmet, hon pratar, dansar och babblar för fullt. Hon börjar känna igen människorna där och bjuder ofta på lite vinkningar och leenden.
Kommentarer som "hon måste ju vara världens snällaste unge", "har ni drogat henne så tyst hon är" och "jag måste bara säga att ni har världens sötaste tjej" får mitt hjärta att smälta och jag blir så tacksam att dessa människor faktiskt säger det och inte bara tänker det.

Oj vilket inlägg det blev nu, men jag ville väl mest få fram att jag verkligen älskar min livsstil när den innehåller så här mycket träning. Jag uppskattar de människorna jag har omkring mig och inspireras av alla andra som också är på gymmet varje dag för att nöta bland vikterna. Min sambo är den bästa träningspartnern man kan tänka sig, han puschar, peppar, berömmer och framför allt så uppskattar han att ha mig som träningspartner lika mycket som jag honom.

Så tack alla ni omkring som hela tiden leverarer mer och mer inspiration för mig att nå mina mål.

Januari 2012                                      Juni 2012