En sådärdag

Har sovit illa i natt, hade jättejobbiga drömmar efter jobbiga tankar igår kväll. Lustigt det där hur det kan komma igen i drömmarna hur man har mått på dagen. När jag väl vaknade på morgonen så ville jag inte lämna sängen. Det var kallt och kändes bara tråkigt att vara själv, om man inte räknar Emilija då förstås. Men ibland behövs lite äldre umgänge än en ettåring.

Sen har dagen bara stressat iväg med mig. Har lagat middag och matlådor, storhandlat inför kalasen i helgen, hälsade på Damir på lunchen, intervaller på gymmet, bakad tre olika sorters kakor, benträning på gymmet, handla igen eftersom vi glömt kesellan hemma i stan och nu soffan som vanligt.
Imorn har jag fullt upp, på torsdag är det ännu värre och på fredag OCH lördag är det kalas. Pjuuuh! Ibland vill jag bara slänga mig ner på golvet och skrika som ett litet olyckligt barn, nu är ett sånt tillfälle. Känner att jag inte har koll på nånting samtidigt som jag har massor att uträtta.

Så här kände jag mig när jag bakade idag, fy f-n vad jag var nära att vräka i mig massa kakdeg och slicka ur skålar.

Blev lite less på gymmet idag, kändes som jag tog slut på första övningen och sen gick jag bara runt och muttrade. Kändes det som iaf, vet inte om det uppfattades så av omgivningen. Damir sa åt mig att bestämma egna övningar om det inte passade, så lite butter var jag nog allt. Men jag bet ihop och körde på och med tanke på hur slut jag är i mina ben så körde jag nog på rätt bra även de sista övningarna. Har iaf bett om ursäkt och förklarat anledningen till min butterhet, så nu är jag förlåten igen.

Imorn är en ny dag och den ska banne mig bli bättre än idag!

Jag gillar när ni lämnar en liten kommentar efter er *blink blink*