År 2011

Då var det dags för ännu en summering av ett år som passerat. Vad tiden rusar iväg när man stannar upp lite och reflekterar om tiden som gått.

Januari
Jag och en barndomsvän till Damir planerade en överraskning till hans födelsedag. Det blev väldigt lyckat. Det visade sig att bli den sista festkvällen på väldigt länge.

Februari
I februari fick jag reda på att jag var gravid. Tog testet på alla hjärtans dag, den bästa presenten någonsin. Resten av månaden kantades mest av orolighet att något var fel.

Mars
Jag firade min ettårsdag med Damir i underbara Thailand. 2 veckor i paradiset tillsammans med min kärlek. Helt jävla underbart!
Jag fick sparken för första gången i mitt liv. Lika glad var jag för det (efter ett tag iaf, när det fått sjunka in lite). Hatade verkligen mitt jobb då och får helt ärligt rysningar bara jag tänker på det.
Vi bestämde oss för ett namn om vi skulle få en liten tjej.

April
Vi bestämde oss för att flytta. Vi fick se lillknodden för första gången i magen. Jag jobbade som vårdbiträde för första gången på länge.
Minns att det var väldigt mycket tankar om pengar denna månad. Jag hatade ovissheten om hur allt skulle bli. Vilket i sig gjorde att jag jobbade sjukt mycket denna månad.

Maj
Jobb jobb och åter jobb. Jag jobbade administrativt på dagarna och som vårdbiträde på kvällarna, dag ut och dag in.
Det var dags att tömma lägenheten inför flytten. Många minnen kom upp när jag rensade på vinden.
Den sista maj tog jag mitt pick och pack och lämnade huvudstaden som varit mitt hem sen 8 år tillbaka.

Juni
Bodde hemma hos mamma och pappa, kändes sådär men som nödlösning fick det duga. Många tankar om vi tagit rätt beslut att flytta.
Halva graviditeten avklarad och magen började bli synligt stor nu.

Juli
Vi flyttade in i en liten etta som vi fick tag i genom en kompis. Vi hämtade hem vår nya bil. En svart Mazda 6,  2,3 -05.
Vi skrev kontrakt på vår nuvarande lägenhet, bästa bästa!

Augusti
Jag jobbade min sista månad innan en lååååång ledighet. Damir bytte jobb till där han är nu.
Vi lyxade till med en natt på slottet. Sviten var bokade i vårt namn och vi bara njöt.

September
Vi flyttade in i vår nya helt renoverade lägenhet. Massa shopping av inredningsgrejer och sånt. Känns mest som jag bara väntade och längtade tills vår lilla bebbe skulle komma till världen.

Oktober
VÅR ÄLSKADE DOTTER KOM TILL OSS. 3 dygn av smärta och hon var värd varenda minut.

November
Amma, byta blöjor, amma, byta blöjor, amma, byta blöjor.

December
Amma, byta blöjor, amma, byta blöjor, amma, byta blöjor.
Här är vi nu, sista dagen på året. Vilket år!!!!

Tack för nu hängt med mig i mina upp- och nedgångar. Hoppas ni hänger kvar hos mig även 2012.

Massa kärlek!

Julen är över

Tänk all hysteri inför denna helg och så är den över på ett tjillevipp. Nu sitter jag här och jäser med lite småångest över att jag till och med tryckt i mig dem äckliga bitarna i Paradisasken. Höstnougat smakar ju fan kaffe. Jag hatar kaffe! Men jag har trots detta precis proppat i mig min andra Höstnougat. Bra där!

I lillrummet sover skruttan gott i sin lilla vagga och i sovrummet slaggar Damir. Och här sitter jag.

Julen har varit alldeles jättebra med inslag av lite allt möjligt och jag fick väldigt bra julklappar.
Vinprovning, väggklocka, borrmaskin, hallspegel, fönsterlampa, duschcreme, body butter och pengar.

Very good, very good.

Så nu är det bara några dagar kvar på detta år. 2012 here we come!!
Man kanske skulle bryta trenden och avge ett litet nyårslöfte? Hmm, tåls att tänka lite på.

Tummen ner

Jag har fucking jävla skitont i ena handen. Eller det är snarare tummen och från den upp mot underarmen. Tror det började med att den blev lite överansträngd när jag höll groden vid amningen i början. Sen har det bara blivit värre. Nu gör det så jävla ont bara jag greppar tag i minsta lilla. Typ att lyfta täcket på morgonen får mig att grina illa.

Trodde att det skulle gå över när jag började tänka på att försöka "underlätta" för tummen. Men näe... Det blir bara värre och värre nu. Är lite smågrinig mest hela tiden, så som man kan bli när man går och har ont. Får ta och ringa VC och kolla upp. Kanske kan få en kortisonspruta om det är inflammerat. Annars är det väl inte mycket dem gör åt saken.

hosta+natta bebis= inte sant

Titta vad sött hon hade somnat in precis. Och så kommer en härlig hostattack och hon är klarvaken. Suck!

Men man lär av sina misstag, så nu när jag känner kliandet i halsen så pinar jag iväg till köket och hostar. Vem sa att det var lätt och smidigt med barn?
Vi har faktiskt flyttat in vaggan till hennes rum så hon får sova där i natt. Jag kommer väl bara väcka henne annars med min hosta. Hon sover ju ändå hela nätterna (hoppas verkligen på det i natt också). Men lite dåligt samvete har jag faktiskt. Tänk om hon vaknar och känner sig ensam och otrygg. Söta lilla grodan.

Jag kommer säkert vakna ett par gånger för att titta till henne. Känner det på mig.

På tal om hostan... Hur kul är den nu då? Så här precis innan jul. Det slår aldrig fel för mig. Tror det är 4e året i rad nu som jag inte är helt frisk på julafton. Förra året blev jag ju magsjuk på själva julaftonskvällen och åren innan det har jag haft flunsan båda gångerna. Fy fan när det precis hade tagit slut med mitt ex, första julen utan honom och jag var så jävla dålig. Ledsen och hög feber, ont i kroppen att jag knappt kunde ligga ner. Ynk ynk!

Nu är det iaf inte så illa, men en hosta som vägrar ge sig. Och hosta brukar ju medföra sig nåt mer, så det är väl bara vänta och se vad det blir detta år.

Söta eMMa bjöd in oss på nyår och då ska jag tusan vara frisk. Ska bli mys att fira in det nya året med just detta sällskap. Vi har vanan inne tillsammans!

Kan ni fatta att den där klutten på bilden är samma som huserat i min mage i närmare 10 månader?!!

Vägen tillbaka

Idag gjorde jag och skruttan premiär på gymmet. Hon fick haka på i liggdelen till vagnen. Hon var klarvaken när vi gick dit, vilket inte direkt var vad jag planerat. Men men, det går inte att planera med bebisar. Hon skötte sig ändå väldigt bra. Det var verkligen kanon att vara på gymmet så tidigt, jag var ensam i ett rum. Perfekt! Då gjorde det inget att hon väsnades lite emellanåt.

4 set biceps och 4 set triceps körde jag. Kändes kanon. Äntligen!

Ikväll tog mamma och pappa lillskruttan i dryga timmen så kunde jag och Damir ta ett pass tillsammans. Så idag har jag kört dubbla pass. Vi körde ben nu på kvällen. Lär ju inte kunna gå imorn. Körde väldigt lätt men ben är ju alltid lika med träningsvärk när man inte kört på ett tag. Så vi får väl se om jag rör mig som ett kylskåp imorn.

Ska väga mig imorn. Ser inte fram emot det, men ska tvinga upp mig ändå. Det är ju för min egen skull, fast jag kan ju erkänna att jag känner lite press när siffrorna ska skrivas upp här.

Håll tummarna!

Me very happy

Idag känner jag mig så där härligt lycklig. Har haft en lite smått kaotisk dag men ändå en varm känsla inom mig hela tiden.
Jättehärligt!
Jag har så mycket att vara glad över och jag ska verkligen försöka vara mer tacksam över det jag har.

En underbar dotter som får mig att smälta varje gång jag ser på henne. Hon älskar mig villkorslöst (ok, hon är fatalt beroende av mig, men ändå). Känslan hur hon söker efter mig med blicken så fort hon hör min röst. Hur hela hennes ansikte spricker upp i ett leende när jag busar med henne. Hur hon finner sig till ro mot mitt bröst. Det är en obeskrivlig känsla som jag hoppas ni alla har fått eller kommer att få uppleva.

Jag har en pojkvän som vill leva resten av sitt liv med mig. Han älskar mig och han låter mig veta att han är lycklig med mig. Han ger mig kärlek och trygghet. Han skrattar med mig och han tröstar mig när jag är ledsen. Han finns där alla dagar, även när jag beter mig illa. Han finns kvar där med öppen famn när stormarna ebbat ut.

Jag har en familj som ställer upp i vått och torrt. Jag kan inte riktigt beskriva mina föräldrar tillräckligt för att göra dem rättvisa. Dem är helt enkelt underbara. De som har träffat dem vet vad jag menar. Precis alla mina vänner som träffat dem tycker om dem. De är väldigt lätta att tycka om.

Och mina vänner... Det känns som jag varit frånvarande i ett helt år nu och dem finns ändå kvar. Ringer, smsar, kommer och hälsar på, bjuder med mig på händelser fast dem vet att jag förmodligen inte kan komma. Det betyder massor, för nångång så passar det och då ser jag till att dyka upp.
Jag älskar mina vänner otroligt mycket.

Nu ska jag krypa ner under täcket med denna härliga känsla och somna riktigt gott.

Vägen tillbaka

Någonstans måste man ju börja och nu känns det som jag är lite igång iaf.
När jag vägde in mig på förlossningen så visade vågen 102 kg. Det är det mesta jag har vägt någonsin och jag kommer ALDRIG att väga så mycket igen. För om jag blir gravid igen så kommer jag ha en lägre startvikt än denna gång. Helt klart!

Vid första besöket hos barnmorskan så vägde jag 85 kg. Så jag gick alltså upp 17 kg under min graviditet. Det är rätt normalt tror jag.
Jag kommer ihåg att jag vägde mig när vi kom hem ifrån BB och då vägde jag 96 kg. Minus 8 kg på bara en vecka. Sen har vi ju haft allt annat än en bra kosthållning här hemma. Godis minst 2 ggr i veckan och hämtmat (läs kebab) också det säkert 2 ggr varje vecka.

Men förra helgen bestämde vi oss tillsammans för att ta tag i saken igen. Nu är det liksom dags igen. Jag vägde mig och vågen visade 91,0 kg. 11 kg borta på rätt så exakt 1 månad. Tänk om det kunde gå så lätt jämt. Amningen har nog sin beskärda del i saken. Alla säger ju att man "rasar" i vikt när man ammar.

Idag vägde jag mig igen och vågen visade 89,3 kg. Känns väldigt skönt att vara tillbaka på 80-talet igen. Men nu är det bara att köra på. Eftersom jag inte får träna ordentligt förs efter årsskiftet så kommer jag inte sätta upp något viktmål än, det får vänta tills då. Eller ja, självklart är mitt första mål att komma tillbaka till 85 kg.
Men nu kör jag på med promenader alla vardagar (bonus på helgerna) hemmalagad mat i veckorna och endast godis på fredagar.

Startvikt 26/10: 102 kg
Mål: 85,0 kg
Nuvarande vikt efter 5 veckor: 89,3 kg
Viktminskning: 12,7 kg

Vägen tilbaka

Någonstans måste man ju börja och nu känns det som jag är lite igång iaf.
När jag vägde in mig på förlossningen så visade vågen 102 kg. Det är det mesta jag har vägt någonsin och jag kommer ALDRIG att väga så mycket igen. För om jag blir gravid igen så kommer jag ha en lägre startvikt än denna gång. Helt klart!

Vid första besöket hos barnmorskan så vägde jag 85 kg. Så jag gick alltså upp 17 kg under min graviditet. Det är rätt normalt tror jag.
Jag kommer ihåg att jag vägde mig när vi kom hem ifrån BB och då vägde jag 96 kg. Minus 8 kg på bara en vecka. Sen har vi ju haft allt annat än en bra kosthållning här hemma. Godis minst 2 ggr i veckan och hämtmat (läs kebab) också det säkert 2 ggr varje vecka.

Men förra helgen bestämde vi oss tillsammans för att ta tag i saken igen. Nu är det liksom dags igen. Jag vägde mig och vågen visade 91,0 kg. 11 kg borta på rätt så exakt 1 månad. Tänk om det kunde gå så lätt jämt. Amningen har nog sin beskärda del i saken. Alla säger ju att man "rasar" i vikt när man ammar.

Idag vägde jag mig igen och vågen visade 89,3 kg. Känns väldigt skönt att vara tillbaka på 80-talet igen. Men nu är det bara att köra på. Eftersom jag inte får träna ordentligt förs efter årsskiftet så kommer jag inte sätta upp något viktmål än, det får vänta tills då. Eller ja, självklart är mitt första mål att komma tillbaka till 85 kg.
Men nu kör jag på med promenader alla vardagar (bonus på helgerna) hemmalagad mat i veckorna och endast godis på fredagar.

Startvikt 26/10: 102 kgMål: 85,0 kg
Nuvarande vikt efter 5 veckor: 89,3 kg
Viktminskning: 12,7 kg

Some shitty problems

*kiss- och bajskänsliga läsare varnas att läsa vidare*


Att skita hör ju liksom till den dagliga rutinen. En gång om dagen är bra för den lilla magen. Men jag säger bara "njut" så länge det är så. Fy fan för att inte kunna gå på toa som man ska.
Först är man förstoppad när man är gravid, tarmarna jobbar långsammare och man går inte på toa lika ofta. Jag var rätt beskonad från att bli helt förstoppad iaf, bara lite trög liksom.

Sen kommer ju förlossningen som till viss del känns som man ska skita på sig i varje värk. Vattenlavemanget var ju inte världens roligaste upplevelse heller.
Jag fick ligga på sidan på min sjukhussäng medans sköterskan bakom mig sprutade in vatten i asset på mig.
"Tänk nu på att du måste knipa för annars kommer du spruta ner mig när jag står här bakom". Bara den meningen talar ju lite för hela situationen.
Bara att knipa var svårt i sig, sen att knipa samtidigt som man har värkar förvärrar ju det hela en hel del. Sen att veta att man ska upp och gå dem kanske 8 metrarna bort till toaletten innan man får släppa "knipet". Nej usch, säger jag bara. Det var en väldigt otrevlig upplevelse.
Det enda bra med det var att efteråt visste jag att oavsett hur jävla skitnödig det kändes som jag var så visste jag att det inte fanns nåt som skulle ut. Förutom en bebis så klart :)

Det är väldigt vanligt med hemorojder när man är gravid och de har en tendens att förvärras under förlossningen eftersom man tar i så jävla mycket. Jag är ledsen att behöva avslöja detta, men så är det faktiskt. Även om man inte får prata om detta så finns problemet iaf. Though life!

Efter förlossningen känns minsta lilla prutt som om man ska gå sönder där bak. Så man undviker helst att släppa luft och allra minst vill man gå på toaletten. Men tyvärr funkar ju naturens lag så att man inte kan undvika den hur länge som helst.

Så jag upprepar mig igen... Njut så länge toalettbesöken funkar som det ska.

Har jag uppnått mina mål?

Det var dryga 30 dagar sen.

Första målet var att ha fått lite struktur på min vardag. Och sen satte jag upp ett träningsmål också att jag kommit igång med regelbundna promenader och 6 måltider om dagen.

Struktur i vardagen vette fan om man kan säga att jag har än. Jag försöker planera men det är väldigt svårt att hålla det jag planerat. Ska det inte ätas så ska det poopas eller vaggas till sömn. Men ok, lite cred får jag nog ge mig iaf. Jag hinner med åtminstone två mål mat om dagen och får tillräckligt med sömn på nätterna. Det tackar vi för.

Dagliga promenader kommer jag ut på, så det målet är uppnått. Tjohoo!!!
Mellan 4 och 5 kilometer traskar jag. Tempot går väl inte riktigt att jämföra med förut, men jag knatar på i en bra takt och jag blir både flåsig och svettig. Så det är jag nöjd med *klappar mig själv på axeln lite*.

6 måltider om dagen kan jag drömma om som det ser ut nu. Om jag inte räknar frukten och eventuella kakor som slinker ner.

Så 1 av 3 mål uppfyllda, det får bli godkänt iaf. Kanske kan jag uppnå målen om ytterligare 30 dagar? Lagom till jul och mellandagarna. Den som lever får se :)

Sockeraddict

Jag knarkar. Jag är en riktig pundare.

På socker.

Fy vad det är jobbigt när man inser att man ätit nåt sött varje dag och när man inte äter nåt sött så är suget sjukt efter en gottebit.
Damir ställde frågan idag "När ska vi sluta med sånt här då". Just precis när jag var i färd med att stoppa en stor sked med Karl Gustav-tårta i munnen.
Han gör alltid så, kommenterar våra osunda vanor just precis när vi är osunda.

Ångest!

Hans mamma lämnade förutom tårtan 3 burkar med kakor. TRE!!!!
Jag har beordrat honom att ta med minst en burk till jobbet imorn. De måste ut härifrån om vi ska få nån ordning på detta.
För som den pundare jag är kan jag inte låta bli om det finns i min närhet.

Idag blev det ingen promenad heller eftersom min dotter bestämde sig för att befinna sig i ett "mellan-stadie" hela eftermiddagen. Inte tillräckligt trött för att sova och inte tillräckligt hungrig för att äta. Bara gnäll gnäll och gnäll. Så det blev bara till att sitta och gossa med henne. Hon är ju trots allt bara 19 dagar, så hon är ursäktad :)

Men jag är 28 år och jag är inte ursäktad när det gäller min dåliga karaktär. Skärpning!

"Vägen tillbaka" måste börja NU. Nu nu nu!

Det blir mycket bebis nu. Men "bebis" tar upp en sisådär 100% av min tid nu så det är inte så himla konstigt.
Jag tänker flera gånger att när hon somnar nästa gång så ska jag skriva lite här i bloggen. Men när hon väl somnar så passar jag på att fixa med nåt i hemmet eller så passar jag på att sova jag också.

Lycklig, men visst finns det tillfällen

Lyckan att få ett barn är obeskrivlig. Efter bara 12 dagar så har hon mitt hjärta i sin hand. Jag smälter när jag tittar på henne. Hon är liksom min. En del av mig. Kan sitta och bara se på henne, se på när hon sover. Se hennes ansiktsuttryck, leendena, dem små rycken när hon drömmer.

Men när tröttheten slår till så tryter tålamodet och man önskar inget annat än att hon ska somna. Somna somna SOMNA!!!!
Jag kan sakna min egentid, få gå på toa utan att planera det. Det skrämmer mig lite att jag redan känner så här. Eller är det vanlig att göra det? Vad vet jag, men så känns det iaf. Värst är det på nätterna när hon inte vill somna efter hon ätit. Frustration!

Jag saknar min och Damirs tid. Har fortfarande ett behov av uppmärksamhet av honom. Kanske mer nu än förut. Nu när man känner sig som en matmaskin. Det droppar mjölk från tuttarna, man går runt med binda och är allmänt slapp i kroppen. Nu behöver jag hans uppmärksamhet lite mer.

Skäms nästan att skriva sånt här nu. Nu när jag är en lycklig nybliven mamma. För det är jag verkligen, obeskrivligt lycklig. Men det är ju så här jag känner. Säkert är jag inte ensam om det, men det är ingen som vågar erkänna det. Säga det högt liksom.
Är väldigt glad att jag är hyffsat anonym här fortfarande. För nu finns det plats att ventilera precis vad jag känner för and I like it alot!!

Vi lever....

Men det är svårt att få tid till egentligen nånting just nu känns det som. Så fort man tänker tanken att man ska göra nåt så kallar lillfisen på sin matmaskin. Dvs mig.
Jag ska börja skriva ner hela förlossningsberättelsen, får skriva den i omgångar. Men jag vill iaf ha den nerskriven så snart som möjligt innan jag glömmer.

Ville bara kika in och uppdatera lite smått.
Nu sitter vi hemma i soffan med en vaken dotter. Damir har henne i sitt knä, leker tåg tycker jag det låter som.
Jag känner mig skittrött men är rätt säker på att hon kommer vara vaken minst en timme till innan hon tycker det är dags att sova.

Vi har hennes vagga precis bredvid min säng, men för bästa sömn nu i början så får hon sova i vår säng. Hon somnar så bra bredvid mig och på så vis får jag sova lite mer.

Nu kallar hon igen på sin matmaskin. Så här ser min vardag ut just nu. Flasha boobisarna konstant. Haha, men vad jag man inte för sin lilla skatt? Hon är underbar!

Lycka

Jag är numera mamma åt en supersöt lillfis. 3735g, 52 cm lång och helt jävla underbar!!

Hon kom igår kväll. Ligger på bb nu, så blir mer uppdaterat längre fram.

Latensfasen

Latensfasen är inte mitt favoritord just nu. Det här tar way way för lång tid. Ont som satan själv och ändå inte närmare målet. Efter några timmars observation på förlossningen är vi nu hemma igen och värkarna har avtagit. De är kvar och göra lika jävla skitont, men iställt för att närma sig var 3e minut så är det nu kanske en gång i kvarten.

Så fortfarande ingen bebis :(

Kanske eller?

Imorse var det som gelé när jag var på toa. Nåt så trevligt som slemproppen hade lossat. Haft lite värkar hela dan som nu har eskalerat rejält. Sitter här i soffan och klockar dem. Hittills varar dem i 40-50 sekunder och intervallerna är 7, 7, 9, 13, 8, 8, 8 minuter.

När värkarna kommer var 3e minut så brukar det va dags att åka till förlossningen.
Så kanske kommer lillfisen snart!

Så där ja!

Era tips - update

Några av er var gulliga och bettade lite på när ni tror hon kommer. Stor kram till er :)
I tidsordning har ni bettat som följer:

eMMa
Jag tror hon tittar ut fredag 14 oktober :)

KK
15/10
Ska man gissa på allt?
kl. 04.20
vikt: 4120


zätaTror lillfisen tittar ut i morron, alltså den 17/10

Fia
18/10
3901g

Jag
19/10 hoppas jag, men 24/10 tror jag


Damir
20/10


Cuinne
23/10!



R
24/10!
Fast hon får gärna födas den 26/10 för då fyller jag år ;)



Nisse
25/10
3892g



Linda
26/10
3789g



Anna
26/10



Bastardo
27/10
Kl.11:03
Vikt: 3.460kg
Färg: Lila
Status: Högljud, frisk som en nötkärna, pigg, hungrig.



Tezzan
27/10
3632g



Rosy Red
Jag tror att bebben kommer den 28:e oktober. Vikt och grejer har jag ingen aning om men den 28:e känns bra.
Jag hoppas eMMa har rätt. Och Basse såklart, iaf när det gäller statusen. Haha

Bebisstatus vecka 40

Den här trodde jag faktiskt inte att jag skulle behöva uppdatera nåt mer. Eller jag hoppades på det iaf. Men nu är det onsdag igen och som ni ser så är bebben fortfarande i magen och ingen annanstans. Fast det känns dock som hon ska tränga ut genom naveln när som helst. Fy fan vad det spänner och drar precis till vänster om naveln. Känns ju lite småjobbigt att man har ont nu och det är inte ens sammandragningar eller värkar som gör ont utan bara att det är trångt där inne.

Kisseriet är värre än någonsin. Det känns som jag skulle kunna springa på toa varje kvart. Det är galet vad det trycker på. Fingrarna är lite svullna och gör ont på mornarna. Såg ikväll att fotknölarna är lite osynliga dem också. Så det börjar väl fyllas på med vätska i kroppen nu.

Snälla låt henne komma ut nu!

Jag känner mig lite nervig inför en igångsättning, så jag hoppas verkligen hon sköter det här själv utan hjälp. Det är ju trots allt några dagar kvar tills hon är beräknad. Men snälla håll tummarna att jag inte behöver uppdatera bebisstatus nästa onsdag igen.

Snart

Snart har jag mina nya skor hemma. Och snart snart snart kan jag sätta igång med mina promenader. Det är helt sjukt vad jag längtar. Att äntligen få börja med min "väg tillbaka".
Även fast det snart är snö och blask ute så längtar jag ändå. Kanske hinner med några promenader i dem här innan det är dags att ta fram kängorna.
Undrar om det blir en likadan vinter som det varit de senaste två åren. Det har ju varit helt sjukt faktistk. Snö från november till april. Tycker snön kan komma i runt 10 december och försvinna i början av mars.
Nov - april är fan 5 månader och det är lite väl länge för en årstid tycker jag.


Snart kör vi igång...
Vägen tillbaka

Jahapp, och nu då?

Jajamen, här ligger jag utan energi att gå upp. Men inte ett uns trötthet för att somna om. Har plöjt igenom hela Facebook, alla favoriter i safari, mailen och aftonbladet. Inte ens mina wordfued-vänner är vakna. Suck!

Kan hon inte bara vilja komma ut nu? Jag är redo. Ligger och känner efter om nåt känns annorlunda i kroppen. Men nej. Lite ont i ljumskarna bara.

Fredag idag. Ska ner på stan och köpa present till mamma. Posta en liten överraskning till en vän ska jag också göra. Sen ska jag möta upp en gammal klasskompis, som ska ha barn 3 dagar efter mig, för en lunch. Mycket trevligt!
Damir slutar tidigt på fredagar, så efter lunchen vill jag bara hem för kvalitetsmys med honom.
Älskar att umgås med honom. Moje srce!

Jaha, nähä. Lite frukost kanske?

Bebisstatus vecka 39

Är det inte rätt sjukt? Nästa vecka är verkligen min sista graviditetsvecka, sen har jag varit gravid i 40 veckor. Nästa lördag är det dagen D.
Jag var hos barnmorskan idag och tog prover och mätte igen. Hon ligger kvar med huvet ner och fötterna upp men har inte fixerat skallen mellan benen på mig. Who blames her?
Magen var lika stor som för två veckor sen, vilket betyder att antingen har hon stannat av lite i tillväxten sen sist, eller så har hon sjunkit lite längre ner så magen blir lite plattare eller så låg hon helt enkelt och putade åt högersidan som hon väldigt ofta gör.

Med mig är det väl samma som förra veckan. Lite svårt att sova, väldigt kissnödig och bara längtar väldigt mycket. Men jag mår bra så det är verkligen bara att njuta.
Barnmorskan informerade mig om att man max går över 10 dagar nu, inte 14 dagar som man gjort i alla år. 10 dagar innebär alltså att senast den 2 november har vi henne här hos oss. Det är 3 veckor på dagen. Haha, det är ju helt underbart! Men vi hoppas ju att hon kommer tidigare, vill ha henne hos mig nu.
Nu nu nu!

KockNina

Proteinmuffins

Äntligen nåt som är så himla gott och inte alls onyttigt. Det går snabbt och är väldigt enkelt. Äta gott med rent samvete, det gillar vi.

1 ägg
3 äggvitor
2 dl sötningsmedel
Vispa poröst

7 msk proteinpulver (jag använder chokladsmak)
2,5 tsk bakpulver
1,5 msk milda Culiness
2 msk kesella/kvarg 0,3 % fett

200 grader i ca 7 min.

Jag gör dem i rätt stora formar och då räcker smeten till 7 st. Och då lämnar jag lite extra kvar till skålslickandet :)

Svullo

Känner mig som ett riktigt svullo. Är så less på att inte kunna röra mig och det känns som det enda jag gör istället är att äta. Äta äta äta. Usch! Den här kombon är fan hemsk, just inaktiviteten och ätandet.

Imorn ska vi vända trenden, från och med imorn blir det ingen hämtmat förutom kanske lördag. Inge godis eller bullar, endast på helgen. Vi behöver ett beslut båda två. Så det blir en liten smygstart för det som komma skall.

Ni känner mig (eller iaf det jag delar med mig av) det här med brist på träning tär på mig. Och jag längtar otroligt mycket efter att bara få röra på mig igen. Jag gissar på att det blir ca 20 kg tillbaka till där jag var innan Thailand. Ni som hängt här ett tag vet hur målinriktad jag var för det målet, allt finns under kategorin träning/diet. Det kommer snart upp en ny kategori som ska heta "Vägen tillbaka". Mer målinriktad än någonsin förut. Och ja, jag vet att det kommer bli tufft med en bebis, det väntar en situation jag aldrig befunnit mig i tidigare. Men jag vet att jag kommer klara av att kombinera det. Allt handlar om prioritering.
1. Lillfisen
2. Lillfisen
3. Vägen tillbaka

Kommer förmodligen inte hinna träna så mycket som jag skulle vilja, så det blir mer fokus på kosten denna gång. Så länge jag ligger på minus i intaget så vet jag att jag kommer lyckas.


Jag är peppad. Haha, redan. Can you tell?

Bebisstatus vecka 38

Ytterligare en vecka har gått. Ingen skillnad förutom att jag börjar lessna på att ha kroppsformen "rund". Jag sover lite sämre, måste vända mig hela tiden. När jag ligger jag på höger sida så somnar min högra hand. Sjukt obehagligt. Ligger jag på rygg så blir allt bara tungt.
TV-tittandet är inte så himla nice heller längre. Jag kan mest beskriva känslan som när man är så där äckligt äckligt proppmätt och hur man än ligger eller sitter så är man fortfarande äckligt mätt.

Lillfisen kan ju komma när som nu. Det är 16 dagar kvar till beräknad förlossning, det är dryga 2 veckor. Dvs INGENTING!!

Jag håller på att packa väskan som ska med till förlossningen. Jag hatar att packa, verkligen hatar. Och det är är 100 resor värre. Jag packar ner och sen packar jag om.
Vet inte hur mycket jag ska packa ner. Sköna kläder?? Dem använder jag ju nu, så dem kan jag ju inte packa ner än.

Hon verkar må bra där inne iaf. Det rör sig inte lika mycket, men lite varje dag iaf.

Vill att hon ska komma nu. Nu nu nu!

H som i hundra

Nu är gränsen passerad. 100 fucking jävla kilo. 100!!!!
Jag förstod ju nästan att det skulle bli så, men ja. Känslan var sjuk att se tresiffrigt på vågen. 101 kg.

Jösses!
Tur det snart är över, annars hade ju det här spårat totalt.

Bebisstatus vecka 37

HON LIGGER ÅT RÄTT HÅLL NU, HUVUDET NER OCH FÖTTERNA UPP!!!!!!!!!!!!!!!

Ni anar inte vad härligt det känns att få skriva så. Nu slipper jag/vi ta en massa jobbiga beslut. Nu ligger hon som hon ska och vi kör på helt enkelt.
Vi fick se henne på ultraljudet. Helt ärligt kan jag säga att jag har skitsvårt att urskilja vad det är man ser på ultraljudet. Ryggraden såg jag och hennes hand som hon hade uppe vid ansiktet, men det kan lika gärna ha varit hennes fot.
Hon följer sin kurva, lite över det "normala". Barnmorskan sa att hon tror att lillfisen kommer väga lite över 3500g när hon kommer.
Hon ligger som sagt neråt med huvudet, men det är inte fixerat. Vilket innebär att hon inte trängt så långt ner än. Så skulle vattnet gå nu så kommer det massor med vatten. Det är liksom inget huvud som hindrar flödet. Så jag ska lägga lite sängskydd under lakanet. För det vore ju inte så kul att förstöra madrassen liksom.
Skulle vattnet gå måste jag genast ringa förlossningen. Tror hon sa nåt om att de kommer meddela mig då om de tycker jag ska ligga eller kan sitta på vägen in. Haha, det känns så overkligt allt det här.

Idag är det 23 dagar kvar tills det är beräknat. Det är lite drygt 3 veckor. Och DET är helt galet!

Bebisstatus vecka 36

Igår kom jag på att det bara är 4 onsdagar kvar tills det är dags. Onsdagar är ju då jag brukar uppdatera bebisstatusen här och jag vet ju att jag hela tiden förvånas över hur fort det där jäkla onsdagen kommer. Bara 4 st kvar alltså (förhoppningsvis iaf).

När Damir kom hem från jobbet igår ställde han sig mitt emot mig och la mina armar om sina axlar. Tittade mig i ögonen och sa "Jag tror inte du fattar hur mycket jag älskar dig. Snart är hon här hos oss och jag är så jävla pirrig. Jag blir pirrig så fort jag tänker på det och det är helt jävla underbart. Peppad och pirrig."
Han är helt underbar min älskling. Jag uppskattar otroligt mycket att han inte bara tänker som han gör, utan att han även säger det till mig. Det är så otroligt viktigt i ett förhållande. Låt din partner veta vad du tycker, det uppskattas.


De senaste dagarna har jag haft svårt att sova, vaknar hela tiden och måste vända på mig. Känner mig inte speciellt trött när jag vaknar, men lyckas iaf somna om. Men bara för att vakna efter nån timme igen för ytterligare en vändning.
Jag får oftare sammandragningar, så fort jag rör lite mer på mig. Det känns som magen är större nu, kanske inte är så konstigt iofs haha.
Känner mig lite känsligare igen, inte bara att jag gråter lätt utan jag blir lätt arg eller irriterad. No good!

Klickade in på min gravidApp på Iphone och läste om min vecka, alltså vecka 36.

Vecka 36
Månad 9
Trimester 3
Du har 30 dagar kvar till BF
89,3 % av graviditeten har passerat.

Barnet är ungefär 34 cm från huvud till stjärt och väger runt 2,8 kg (hmm, undrar var de resterande 15 kilona kommer ifrån).
Barnet äter nu bara upp sig inför livet utanför livmodern. Rörelserna upplevs som kraftfullare och tydligare. Du kanske kan se en armbåge eller häl som putar ut mot huden.

Du kan ha svårt att sova, du behöver vända dig ofta och drömmer kraftiga tydliga drömmar. Det är mycket som ska bearbetas inför förlossningen och den nya familjen. Fortsätt vila ofta, de sista veckorna kan kännas tunga och långsamma.
Det är faktiskt lite skönt när man känner av en förändring och sen går in och läser och så står det precis det som man känner. Det lugnar lite, man känner sig inte lika knäpp :)

Ja ni, imorn är det 22 september, prick en månad tills det är dags. Jag börjar bli nervig. Tänk om nåt går fel. Blääää för dem tankarna. Positiv pepp nu.
Pepp pepp pepp!!!

Vattengympa

Kom precis hem från vattengympa för gravida. Visste inte riktigt vad jag skulle tro innan, men jag blev verkligen positivt överraskad. När man väl hittade ett tempo som passade och som var skönt, så gick det verkligen jättebra. Men det kändes ju lite strange att göra knälyft med en stor mage i vägen. Men det gick.

Känslan att känna sig smidig igen var riktigt skön. Inga sammandragningar så fort man rör lite på sig. För så är det annars nu. Går jag lite lite för snabbt så drar magen ihop sig direkt. Sjukt obehagligt och så känns det direkt som jag ska kissa på mig. Då är det bara dra ner på tempot och vanka fram.

Men bästa bästa med vattengympan var de två sista låtarna, avslappningen. Man hade två "flytpinnar", en under nacken och en under benen, och så flöt man bara. Andades och bara var. Sååå otroligt jävla skönt. Så avslappnad har jag inte varit på bra länge. Det är alltid nånstans det klämmer, eller tar i eller känns tungt. Nu låg jag i kanske 8 minuter och bara flöt omkring. Helt underbart!!!

Så länge hon är kvar där inne så tänker jag gå på denna vattengympa. Det är bara en gång i veckan så det gäller att passa på.

Borta bra men hemma bäst

Jag trivs faktiskt väldigt bra här. Lägenheten är helt underbar, den känns verkligen som "hem". Har hittat jättefina mattor på Rusta som jag köpte idag, så nu är det ännu lite mysigare här hemma.
Jag har min syster ca 5 min bort, mamma och pappa 20 min bort, kusiner och annan släkt på ungefär samma avstånd.
Igår ringde mamma och sa att hon var inne i stan och frågade om hon kunde komma över. Att bara sitta och prata med min mamma så är nåt vi aldrig kunnat göra tidigare. Kändes verkligen jättekul. Lite senare kom en gammal klasskompis över när hon slutat jobbet. Jag bjöd på mitt hembakta bröd och lite kaffe. Vi satt och pratade lite om allt och inget. Väldigt trevligt.
Sen nån timme senare ringde det på dörren, då var det syster och hela familjen. Så då fylldes lägenheten av barnljud. Härlig känsla det med.
Vid 20 åkte vi iväg för att kolla på syrrans man när han spelade handbollsmatch.

Vet inte riktigt var jag vill komma med det här inlägget. Men mest vill jag väl få fram att jag trivs så jävla bra med att ha min familj så nära. Jag älskar min familj och jag verkligen älskar att kunna umgås med dem på ett sånt här "oplanerat" sätt.

Bebisstatus vecka 35

Var hos barnmorskan igår. De vanliga rutinerna med mätning och hjärtljud. Inga prover på mig denna gång, hon sa att det var för att jag legat så bra varje gång och nästa besök så blir det alla möjliga prover. Ok, tänkte jag. Ett stick i fingret gör väl inget.
Hon följer sin kurva som hon ska och allt verkar vara bra med henne där inne.

Men...
Lillfisen har inte vänt sig än. Det känns inte så kul. Även om det är vanligast att de vänder sig runt den här veckan, så hade det känts bättre om hon redan gjort det själv. Nästa besök är om exakt 2 veckor och har hon inte vänt sig då så bokar man tid för vändningsförsök.
Hade ingen aning om vad ett vändningsförsök innebär så jag googlad självklart lite. Här nedan är en bra förklaring:

Ett barn som ligger i sätesbjudning har stjärten (och inte huvudet) nedåt mot bäckenet. Barnet kan också ligga med en eller båda fötterna först. Din barnmorska känner om barnet ligger i säte genom att trycka på din mage. Fram till vecka 32 ligger ca 15 % av alla barn i säte, men vid vecka 37 har andelen minskat till ca tre till fyra procent. Många barn som ligger i säte vänder sig självmant före, och till och med under, förlossningen. Många barn som ligger kvar i säte går att vända för hand, under ett vändningsförsök.

Denna teknik har läkare använt i flera tusen år och man har forskat mycket för att utvärdera hur säker metoden är. Vändningsförsök för med sig en liten risk för att moderkakan ska lossna eller att navelsträngen ska falla fram, vilket är orsaken att de alltid utförs med beredskap för kejsarsnitt – därför måste mamman vara fastande.

Vändningsförsöket brukar göras när du börjar närma dig beräknat förlossningsdatum, men tidigast vecka 36 och ibland gör man det t.o.m. i början av förlossningen. Du behöver ingen narkos under vändningsförsöket som görs på ett sjukhus, där det finns utrustning som övervakar barnets hjärtljud och ultraljud. Om du är rh-negativ får du också en spruta med immunglobulin anti-D.

Efter en stunds CTG-övervakning och ultraljudsundersökning av fostrets och moderkakans läge ges livmoderavslappnande läkemedel (Bricanyl). Därefter vänds barnet försiktigt utifrån. Fosterljuden avlyssnas regelbundet under vändningsförsöket. Efteråt får du stanna kvar med en halvtimmes CTG-registrering för att utesluta eventuella komplikationer.
Sen googlade jag på lite forum också. Det finns ju alltid två sidor av saker och ting, den rent medicinska och sen den sidan som vi "vanliga" upplever.
Flera skrev att de skulle vägra ett till vändningsförsök om de skulle hamna i den sitsen igen. Då planerar man istället ett snitt. Just för att det blir en påfrestning på bebisen i magen, den kan vända tillbaka och det kan sätta igång sammandragningar och förlossning kan ske snabbare, det kan även gå fel så man måste göra ett akut kejsarsnitt.

Så nu sitter jag här och är supernervös inför nästa besök hos barnmorskan.

Bebisstatus vecka 34

Magen växer så det knakar. Som tur var känns den inte jättemycket tyngre för det. Den är liksom bara lite mer ivägen. Det som märks mest är väl att det blir "trångt" när jag sitter ner, särskilt i en soffa. Men annars känns det fortfarande väldigt bra i kroppen. Det är väl ryggen lite som värker lite mer nu än förut. Ischias på vänster sida. Men som sagt, känns ändå rätt bra i kroppen.

Hon ska väl så småningom vända sig med huvudet neråt. Det brukar tydligen ske i dessa veckor, man hittills ligger hon kors och tvärs i magen. Ena stunden känner jag fossingarna på höger sida. Nästa gång är dem neråt och sparkar. Så hon har väl helt enkelt inte lust att vända sig för att fixeras i mitt bäcken. Men gör hon det inte inom 2 veckor så blir det vändningsövningar hos barnmorskan. Så vi får väl hoppas att hon kan vara lite lydig och vända sig själv istället.

Dryga 40 dagar kvar nu. Det är ju helt galet faktiskt.
Idag tvättade jag alla tygdelar på barnvagnen, så den är redo iaf. Nästa helg bär det av till Ikea för att köpa skötbord och sängkläder. Lite handdukar och sånt där som behövs. Vill hitta nån gosig filt också. Det är sjukt underbart att shoppa minisaker :)

KockNina

Mumsigt fruktbröd

3 dl grahamsmjöl
4,5 dl vetemjöl
1 tsk salt
2 tsk bikarbonat
2 dl russin
10 torkade aprikoser
6 torkade fikon (jag brukar ta plommen istället)
150g nötter
1 dl mörk sirap eller flytande honung
5 dl filmjölk
160 grader på ugnen

Smörj och bröa en avlång brödform. Klipp gärna ut lite bakplåtspapper och lägg i botten så lossnar det lättare.
Blanda ihop mjölen och saltet och ha sedan i bikarbonatet.
Blanda i russin, nötter och den torkade frukten. Häll sist i sirapen/honungen och filmjölken.
Blanda ihop till den smetig deg och ös över till formen. In i ugnen, 160 grader i 1 timmer och 35 minuter.
Om man har i mer frukt så blir det lite degigt, så håll er till måtten så blir det som godast.

Det blir verkligen jättegott!

Bebisstatus vecka 33

Har skrivit det förut, men fy fan vad tiden går fort hela tiden. Onsdag igen, snart har ytterligare en vecka passerat. Vecka 33... Känns helt galet att det är så kort tid kvar. Jag är fanimej en mamma snart. Känns otroligt spännande och kul. Jag är så nyfiken på hur vår lillfis ser ut.

Nu väger hon runt 2 kg, hon bygger på underhudsfett varje dag. Tydligen kan hon svettas där inne. Vi får hoppas hon inte påverkas av mina svettningar, för då är det synd om henne.
Organen är utvecklade, alla utom lungorna funkar som de ska.

Nu börjar magen sjunka ner lite. Får höra det från många och nu när jag ser bilden så ser jag att den är lite längre ner.
Men det känns ändå som det är jävligt trångt upptill av magen också. Har svårt att sitta lite framåtlutad i soffan, känns som inte lungorna får plats.
Rörelserna är jättetydliga i magen nu. Damir pratar och gosar med magen varje dag och hon svarar genom att röra på sig och buffa till honom. Det är fascinerande att se.

Och så en liten sak till........
IDAG JOBBADE JAG MIN SISTA DAG!!!!!!!!!!! Fy fasen vad skönt det känns. Ledig i minst 6 månader iaf. Åååååh, vad skönt!!

Jag har världens bästa familj

Jag har nog inte tänkt så mycket på medans jag bodde i sthlm, hur himla bra min familj är. Hur dem alltid finns där utan att man ens ber om det.
Syster hjälper till med inredningen i nya lägenheten. Svåger ordnar jobb åt Ljubavi. Pappa satt och letade lägenhet dagligen när vi fortfarande letade. Nu letar han möbler. När vi var ute efter en barnvagn letade han även efter det.
Mamma är där med sitt aldrig sinande tålamod och omtanke. Hon är familjens stöttepelare.

När jag tog med pappa till nya lägenheten för att visa honom runt, sa han att dem bestämt att köksmöblerna blir vår inflyttningspresent. Gulle dem!¨
Vi hittade (eller rättare sagt pappa hittade) ett jättefint vitt köksbord med 4 stolar på Mio. 4000kr sparade vi in på det. Tack tack världens bästa föräldrar.

Nyss ringde min syster och sa att dem kommer förbi en snabbis. Redan där anade jag att nåt var på g. Med sig hade dem ett stort paket. Då hade dem kikat runt lite på möbler och hittat ett perfekt soffbord till våra nya soffa som vi får om 2 veckor.
Så det blev inflyttningspresenten från dem.

Alltså, det är inte pengavärdet i sig som jag uppskattar mest. Utan bara omtanken de visar hela tiden.
Nu börjar jag förstå varifrån saknaden kom ifrån. Saknaden under 8 år när jag bodde i Sthlm.
Min familj betyder oerhört mycket för mig. Bästa bästa dem!!!

Bebisstatus vecka 32

Haha, har suttit här i säkert 10 minuter med endast rubriken skriven. Försöker forma ett inlägg, men vette fan. Verkar inte gå så bra.
Skrev precis till en kompis och frågade om hon fick svårt att andas när hon var gravid. Hon sa ja, så det är väl också ett "normalt" tillstånd.
När jag andas in känns det som om inte lungorna får plats, det blir bara tungt och obehagligt att andas. Men man kan ju inte direkt låta bli att andas så det är väl bara att stå ut.
Känner mig tyngre än tidigare, allt känns tungt liksom. Det är tungt att vända sig om på nätterna, det är skittungt att bara resa mig upp från soffan.
Jag mår liksom bra, verkligen jättebra, men allt är bara så "tungt".

Fick hem en katalog från Ellos idag. Jag vill ha tillbaka min kropp nu. Jag är så peppad på att komma i form igen att det är helt sjukt. Jag vet inte om alla gravida känner så, men det här är iaf galet. Jag har aldrig haft ett så här långt träningsuppehåll förut. I dont like it. Men ok, det är ju av en väldigt bra anledning iaf.
Promenader och gym kommer det bli mest av. Sen fram mot våren ska jag komma igång och springa igen. Bra plan!

32 veckor alltså... 57 dagar kvar tills det är planerat. Det är inte ens två månader.
Lillfisen är nu ca 30 cm från bumpan till huvudet och väger ca 2kg. Hon sover mycket, men när hon väl är vaken så rör hon sig massor. Om jag vilar armarna på magen så känns det i hela armen när hon buffar på den.
Hon verkar känna igen ljubavis röst, för så fort han kommer i närheten så lever hon om som bara den där inne.
Så sjuk känsla att jag går omkring med vår lilla bebis i magen. Vill så gärna träffa henne nu.

Imorn ska jag till barnmorskan. Ska gå själv för första gången. Men det känns hellugnt. De tar ju bara lite blodprober och kissprov. Mäter magen och så. Tänkte nog väga mig också, fast det har jag egentligen ingen lust med alls.
Tänkte fråga lite om förlossningen också. Och om sån där profylaxkurs. Kan ju säkert vara bra att få in en rutin på det där med andningen när det gör som mest ont.
Håll tummarna för att allt verkar vara som det ska imorn nu.

Kram på er!

Bebisstatus vecka 31

Nu är jag så där känslomässigt utmattad igen. Vet inte om det beror på bebben eller om jag bara är trött på denna ovisshet när det gäller jobb.
Men det här inlägget ska inte handla om jobb. No no, nu är det bebisinlägg igen. En vecka till har passerat. Vecka 31 är snart förbi den också. Vecka 31, månad 8, 64 dagar kvar vilket innebär att 77,1 % är avklarat.

Jag längtar sjukt mycket efter min ledighet nu. Bara 10 arbetsdagar kvar, utspritt på 2 veckor. Ska gå hemma och pyssla och bara förbereda mig inför fisens ankomst.
Nu känns hon rätt mycket där inne, inte några små fjuttiga sparkar bara. Utan nu känner man hela vändningar ibland. Känns som hon vänder på hela magen när hon håller på.

Läste att hennes organ strax är färdigutvecklade och kvar är nu bara att öka i vikt. Jag längtar sjukt mycket tills jag får MINSKA i vikt igen. Har nog aldrig varit så taggad till träning som nu. Fatta att det var typ i mars jag tränade riktigt ordentligen senast.

Kissnödigheten är enorm fortfarande. Tuttarna är groteskt stora. Det är hur tungt som helst att böja sig ner mot marken. Spelade minigolf här om dan, efter 10 banor var jag nära att totalvägra att böja mig efter bollen en enda gång till.
Skiteriet funkar ju inte heller riktigt som det ska. Jag är ledsen, men nån måste ju berätta hur det egenligen är. Det är inte så glamoröst att vara gravid faktiskt.
Aja, blunda om ni inte vill veta. Haha... Är man inte stenhård i magen så är det helt tvärt om. Lagom är ett ord som inte existerar när man är gravid.
Hemorojder är ju ett fint ord som man kan läsa om på varenda gravidsida. Kul!!!

Men jag älskar den där lilla saken jag har i magen. Jag till och med sjunger lite för henne när ingen hör. Hon är redan det bästa som hänt mig. Ok, Damir är det bästa som hänt mig. Och lillfisen är det bästa jag någonsin åstakommit.

Så... Bara 9 sånna här uppdateringar kvar nu om allt går enligt tidsplanen.

Bebisstatus vecka 30

Jaha, 10 veckor kvar nu då. Känns som magen blivit mycket större bara den senaste dagen. Idag har jag kännt mig så jävla tung. När jag böjt mig ner för att hämta nåt på golvet eller marken så vill jag helst bara stanna där nere utan att behöva resa mig upp.
Till och med cykeln utmanar mig nu. Att få över benet över stången är fan en kamp (och nej, jag har inte herrmodell på min cykel).
Känner mig som en klumpig padda men ändå vacker på nåt skumt sätt ändå.

Skulle nån fråga mig om jag gillar att vara gravid så skulle jag än så länge svara ja. Trots att det var förjävligt de första månaderna innan man ens visste att det levde där inne. Men om man skippar oron så är det en underbar tid. Kisseriet skulle man ju gärna skippa också. Jag är konstant kissnödig känns det som. Om jag suttit en stund och reser mig upp så är det som jag är på väg att kissa på mig. Men ger jag det bara en liten stund så släpper det oftast. För inte fan kan det finnas så mycket där inne att jag måste kissa hela tiden. No no, hon där inne börjar bli för stor så hon pressar undan mina andra organ.

Vecka 30 alltså. Vad händer nu då?
Hon är ca 38 cm lång och väger ca 1,5 kilo.
Hennes hjärna utvecklas och växer. För att hjärnan ska få plats veckar den ihop sig allt mer och bildar dess karakteristiska vindlingar och flikar.
Hennes lungor är nästan helt utvecklade och hon övar på andningsrörelser genom att höja och sänka bröstkorgen.

Många kvinnor klagar över en tilltagande trötthet. En del kvinnor får känningar av bäckensmärtor. Det är en hormonell påverkan på alla fogar och leder, framför allt bäckenet. En del kvinnor upplever det som smärtsamt, de får svårt att gå och blygdbensfogen blir mycket öm.
Det börjar bli tyngre och man kan känna sig känslig och ha lätt för att gråta vilket inte alls är konstigt.
Jag kan räcka upp en hand på tröttheten, tyngden, känsligheten och gråtandet. Haha, känns som tårarna lurar där bakom precis hela tiden. Minsta lilla anledning så går dem loss.

En kompis sa en gång "jag känner mig som en hormonstinn kossa med sprutande spenar". Typ så känner jag mig lite var dag just nu.

Men ändå så är det på nåt sjukt jävla sätt helt underbart. Hmm....

Bebisstatus vecka 29

För en gångs skull är sängen inte helt obäddad. Om man nu kan kalla det här bäddad. Men men... Ni känner ju mig vid det här laget så...

Igår var vi hos barnmorskan igen. Vägning, mätning och kontroll av blodvärden och kisserier. Alla tester var bra och hon hade ökat 3 cm enligt ett måttband utanpå magen. Med andra ord så är det ju inte klockrent mätresultat. Men hon följer bra i kurvan, ligger lite lägre än sist, men fortfarande över "normal".
Barnmorskan frågade om jag ville väga mig. Det ville jag ju, men jag ville inte veta hur mycket det var. Jag sa bara åt henne att om det spårat ur så måste hon säga till, annars mår jag nog bäst i att inte veta.
Men när jag väl stod där så kunde jag inte låta bli att tjuvkika på sifforna.
Alltså det är inte så himla farligt mycket jag har gått upp, men det är just det att jag vägde ju så mycket innan att siffrorna nu är skyhöga.
Jag har gått upp 11 kg på hela tiden. Så om jag inte spårar ur helt nu de sista 10 veckorna så borde det inte bli mer än 20 iaf. Hoppas jag. Helst 15, men det vette tusan om det går.
(Jennie, hur mycket var det du gick upp sa du? Haha, jag behöver lite tröst här?)
För en snabb sekund så önskade jag nästan att hon kommer tidigare så jag inte "hinner" gå upp mer. Men det är ju jävligt vettigt att tänka så liksom. Hemsk morsa!!!

Nu är iaf vecka 29 också snart passerad och det innebär ju att det bara är 10 veckor kvar. Ni har alltså följt min graviditet i 29 veckor nu. Från massa sexprat till en massa bebisprat. Kul tjej!

Barnvagn

Titta vilken fin barnvagn jag köpte idag.
Hittade den på Blocket, 1000 kr, hyffsat ny och den ser bra ut.

Eftersom jag inte har nån koll alls på "hur" en bra barnvagn är, så tog jag med mig syrran och en kompis när jag skulle titta på den. Dem två satte igång direkt och klämde och kände, vickade och lyfte. Stod där som ett fån och tittade på. Undrade lite om jag också kommer stå så där när mina vänner ber om hjälp om nåt år.
Syrran sa att jag skulle ta den på studs och kompisen var fortfarande förvånad över det bra priset. Så jag slog till och köpte den direkt. Känns skitkul.

Många tycker ju att allt ska vara nytt när man får barn, men varför egentligen? Den här var jättefin, självklart ska jag tvätta alla tygdelar, den är bara några år gammal och 6000 kr billigare än nypris.
Nu kan vi använda dem tusenlapparna till nåt annat skoj istället.

Sen åkte vi iväg på marknad. Hetta och massa folk, härlig kombo. Not!!
Men vi hittade lite söta saker iaf. Köpte lite babiskläder, en fotoram som fisen ska få ha i sitt rum och sen en present till mamma som fyller rätt snart.

"Shoot for the moon. Even if you miss, you will land among the stars"

Om en månad får vi flytta in i lägenheten, då ska jag börja titta runt på bebissäng och sånt.
Fantastiskt roligt!!

Bebisstatus vecka 28

Nu är vi inne i tredje och sista trimestern. 12 veckor kvar tills det är dags. Känner inte nån direkt skillnad denna vecka från förra. Men enligt faktasidorna är det nu det börjar hända grejer. Jag kan tydligen räkna med en viktuppgång på ca 5 kg. Magen kommer växa och pressa mot revbenen. Det har jag iofs börjar känna, bh´n känns sjukt obehaglig. Men annars så är det lindrigt än så länge.
Jag känner hennes rörelser mer tydligt nu, men annars är det ingen skillnad alls.

Ok, nu kommer lite sånna här fakta som inte så många pratar om när det gäller en graviditet. Inte har jag hört att folk snackat om det iaf.
Man får sjuka flytningar. Det känns "blött" där nere precis hela tiden.
Fram tills för nån vecka sen visste man iaf att det bara var flytningar, men nu när bäckenbottenmuskeln börjar slappa till lite så kan det även vara lite kiss. Jag kissar alltså på mig, inga mängder men nån droppe då och då. Mindre roligt alltså.
Sen har vi brösten som är stoooooora, vilket många säkert skulle tycka va jättekul. Men det blir varmt och äckligt mellan dem. De blir slappa och hängiga. Bröstvårtorna blir störra och man undrar fan hur lillen ens ska få in dem i munnen.
Där "nere" får man störra blygdisar. Trosorna sitter obehagligt tajt och man känner sig allmänt svullen där nere.

Det får räcka för denna gång, men det kommer mera...

Lite bilder från livet med mage

Det här är min utsikt den mesta av tiden. Eftersom det är varmt har jag nästan aldrig nåt på mig när jag är hemma. En riktig läckerbit är jag när jag sitter i soffan men världens ölkagge och alldeles för stora tuttar. Men jag gillar ändå den här utsikten, för nu har jag börjat se hennes sparkar och rörelser på utsidan av magen. Så man ser hur det rör sig. Ska lägga upp en liten filmsnutt på det nån dag här tänkte jag.

Pannkaksgräddning. Jag älskar pannkakor och om jag får jordgubbssylt och vaniljglass till så är jag i himmelriket. Bestämde date med en av mina bästa vänner, pannkaksrace stod på schemat. Vet inte hur många jag åt och vet inte hur många till jag kunde ha ätit om inte smeten tagit slut. Men enligt receptet var det för 4 pers och vi var två. Pluss hennes lilla son som åt två små.
Det sjuka är att jag blir sugen på pankisar igen nu när jag ser bilden.

Älskar sånt här. Verkligen älskar när Damir myser med magen. Hon lever ju om extra mycket på kvällarna, så då är det perfekt mystid. Hon har börjar reagerat på hans röst och beröring nu, det är verkligen en jättehäftig känsla.

Det här är en bild där jag ville få med mina linea negra. En pigmentrand som sträcker sig från naveln ner till blygdbenet. Men man ser den inte alls på den här bilden ju. Annars så syns den iaf rätt tydligt. En mörk rand helt enkelt.

Kanonont i ryggslutet och Ischias. Hårt underlag och högläge med benen hjälpte för stunden iaf. Det kommer och går och är som tur är inte konstant. Men fy fan när det sätter igång. Det är då farmor Anka kommer fram. Man svankar och försöker stötta med en hand.
Hoppas det kommer fortsätta så här lindrigt iaf. Vet ju många som mår skitdåligt den här tiden. Jag är verkligen glad att jag är så pass pigg som jag är.

Bebisstatus vecka 27

Ytterligare en vecka har gått. Det är fan onsdag innan det har blivit fredag. Typ iaf. Ungen kommer ju ploppa när som helst om det fortsätter i den här takten.
Om 3 månader kan jag mycket väl vara mamma. Uj uj uj, jag som mamma. Den är svårt att tänka sig.

Det är bara fortsätta jobba med mig själv helt enkelt. En livslångt arbete I know. Men det känns väldigt skönt att känna att jag är på rätt spår iaf. Känns som stegen går framåt och inte bakåt. Väldigt skönt känsla.

Bebben lever om där inne. Jag kan till och med se rörelser och inte bara känna dem. Damir säger att jag bara inbillar mig (eller inbildar som han säger den lilla blatten) haha!
Så idag när hon levde om som tusan och jag såg små rörelser på magen så tog jag fram luren och skulle filma. Han skulle minsann få se att man visst kan se. Då blev det helt still, inte en enda liten dutt där inne.
Så där satt jag med luren riktad mot magen i säkert 5 minuter, men nada fick jag.
Det är som om hon vet att man bara väntar på att hon ska göra nåt och då jävlas hon och bara är helt still. Samma sak när jag säger till honom att hon är vaken där inne. Då vill han gärna känna på magen eller lägga kinden mot för att känna. Då blir hon helt stilla där inne.

Aja, 27 veckor. Vi är inne i månad 7 nu. 93 dagar till beräknat datum.

Enligt faktasidor är hon nu ca 24 centimeter mellan huvud och stjärt. Hon väger runt kilot. Min vikt beror på massa olika saker, så som mängden fostervatten, min vikt och längt mm.
Huden är mycket skrynklig men skyddas och får näring av ett lager fosterfett. Under huden lagras alltmer fett och hon börjar bli knubbig.

Miss Anka

Idag är det inget roligt att vara gravid (säger det inte högt så hon hör där inne). Fy fan vad jag har ont i ryggen. Kände direkt när jag vaknade att det inte var som vanligt. Blev lite grinig och det märktes väl direkt. Trodde då att det var lite träningsvärk och klagade av mig lite och sa att jag minsann inte ska träna så hårt att jag får träningsvärk i ryggen. Där har jag tillräckligt ont ändå.
Men ju längre dan har gått så har jag insett att det inte alls är träningsvärk.
Det värker så sjukt mycket på höger sida, precis över rumpan.
Hela jobbpasset har jag bara längtat hem så jag fick lägga mig ner och bara vila ryggen. Somnade direkt när jag väl kom hem och nu känns det faktiskt lite bättre.

Men det är ryggen och rumpan som strular mest för mig. Rumpan tror jag är ischias som spökar. Jag kan till expempel inte lyfta helt obehindrat på höger fot. När jag ska ta på mig strumpan eller ens när jag bara ska ta av eller på byxor. Det är som en strålande smärta i skinkan upp mot ryggslutet, också höger sida.

Aja, nu har jag gnällt av mig lite. Man är inte van att ha ont, och att det liksom är "normalt" att ha ont. Damir är ju förstås på mig direkt att jag ska gå till läkaren med min rygg. Men jag känner väl mest att lite måste man väl stå ut med.

Skönaste gångstilen just nu är iaf den lite vaggande stilen. Helst en charmig hand i svanken också för att snygga till den lite extra.
Inte att förglömma är ju det underbara flåset jag bygger upp av lite ansträngning också.
Mmmhmmhmmm, I´m hot!

Bebisstatus vecka 26

Nu börjar jag bli tjockis på riktigt. Jag börjar liksom närma mig sånna där "tjockis-gränser" nu. Så som att jag knappt kan raka mig mellan benen längre. Det är liksom lite svårt att se ordentligt.
En annan tjockisgräns är att jag inte kan böja mig rakt framåt om jag ska plocka upp nåt från golvet. Jag får liksom köra sidovarianten.
En tredje gräns jag passerat är att om jag ska sätta mig på huk så pekar knäna rakt ut istället för framåt.
Så ja... Nu börjar jag bli tjock. Och det härliga, eller snarare det jobbiga (har inte bestämt mig än) är att det är 3månader kvar att växa.

100 dagar kvar tills jag får se min lilla tjej. Lillfisen är så efterlängtad. Det är sjukt vad jag längtar. Ok, lite rädd är jag väl men mest längtar jag. Men det är faktiskt så att det har gått så lång tid nu att hon skulle kunna överleva om hon promt skulle tvinga sig ut redan nu.
Med sina 32 cm och fortfarande under kilot tung, så skulle hon ju vara mini. Men ändå :)

Hon kan öppna och stänga sina ögon, hon kan se ljus och mörkt.
Det säga att hon ska ha sin egen dygnsrytm nu och det stämmer väl iaf på kvällarna. För då är hon alltid livlig. Det lever om där inne.
Godissuget har ökat nåt enormt. Cravings som inte är från denna värld. Dagligen!

Pepp pepp pepp!!!

Till gymmet

Jo då, jag tränar faktiskt lite fortfarande. Inte speciellt mycket och absolut inte hårt, men jag går dit och jag kör mina reps.
Igår körde jag rygg och i latsdragen upptäckte jag att jag verkligen inte har några magmuskler kvar. Jag blev nämligen trött i magen av att hålla en god hållning när jag satt ner. Då slog det mig hur mycket kroppen förändras just nu. Men det är ingen idé att deppa ihop, utan jag accepterar att det är så här det är nu. Min kropp förbereder sig för att klämma ut en livs levande människa. Jag ska lyssna på den och bara försöka må så bra som möjligt.
Ska köra axlar och trickar idag, känns kul. Men om jag vanligtvid pressar med 10-kilos hantlar så blir det nog max 4 kg idag. Inget krystande och ingen smärta. Bara skön aktivering av musklerna.

Sen ska vi kasta lite boll på basketplan, Damirs nya heltidsnöje. Handla lite inför veckan och sen kanske en bio ikväll.

Svenssonlivet rullar på...

Bebisstatus vecka 25

Ja ni, veckorna rullar på. 25 veckor nu. Magen växer så det knakar. Vi träffade barnmorskan igår, hon blev förvånad när jag sa att det är vecka 25. Men hon mätte klart och det visade sig att lillfisen ligger lite över "normal" på kurvan. Men hon håller sig inom gränserna iaf, så det känns ju bra iaf.
En krallig bebis helt enkelt!
Hon väger ca 800 gram och 27 cm lång från huvud till stjärt. Det känns verkligen overkligen att man har en sån liten klump i magen.
Hon har fullt funktionsdugliga händer och fingrarna har naglar. Dygnsrytmen är mer tydlig. Enligt faktasidorna så har hon mer bestämda tider då hon sover och är vaken. Jag märker faktiskt det. Det lever om som tusan i magen när jag ska till och sova. Slår aldrig fel. Det bra med det är ju att ljubavi får en chans att gosa lite med henne.

Jag är inne i en pii pii-period igen. Jag är kissnödig ofta och det är alltid akut. Tror fan hon hoppar mot min blåsa med flit. Ibland blir jag så kissnödig att jag verkligen inte tror att jag ska kunna hålla mig tills jag hinner till en toalett. Men än så länge har det gått bra iaf.

Jag får lite ont i svanken mot slutet av dagarna, särskilt om jag inte har vilat lite på dan. Så det vore nog en idé att vila åt minstone en halvtimme varje dag. Bara få lägga upp benen lite högt.

Nu ska jag ta och krypa ner. Hon har precis kört igång där inne. Känns som hon rullar runt.

Bebisstatus vecka 24

Jahapp, det här är helt sjukt faktiskt. Jag brukar uppdatera bebisstatusen på onsdagar, men veckorna går så fort nu att jag hinner ju inte med. Imorn kliver vi in i vecka 25 till och med. Det känns galet! Men än så länge är det vecka 24 iaf.
Känns som magen växt en del bara de två senaste dagarna. Och den är stenhård. Vanliga kläder är så himla oskönt. Fick lite mammabyxor idag som jag testade nu ikväll. Hur fult det än är, så JÄVLAR vad sköna dem var.
Måste köpa mig lite nya trosor också, för string ser förjävligt ut och spets är så fruktansvärt oskönt just nu. Det skär in lite här och där. Så lite nya bomullsboxer/hipster får det bli.

Lillfisan är nu strax över 20 cm långt mellan huvud och stjärt och väger typ 700 gram. Skulle jag behöva föda nu så har hon 20-25 & chans att överleva. Så det gäller att knipa ihop några månader till.
Tydligen är hon en riktig hårboll där inne.

Jag märker på mig själv att humöret är bättre och jag är inte lika känslig längre. En mycket härlig känsla både för mig och min älskling.

Nästa vecka ska vi till barnmorskan. Tjohoooo!

Cashing!

Hade ju sån sjuk ångest inför denna månad när det gäller ekonomin och så. Just med tanke på att vi båda börjat på var sitt vikariat, med en lön som nästan är skrattretande. Och ingen av oss jobbar heltid heller.
Men mina underbara föräldrar ville endast ha en symbolisk summa för att vi bott där en månad. De är för söta. Jag har världens bästa föräldrar, svårslagna.
Pappa gav mig en lapp med orden "här står summan vi tycker är skälig för att ni bott och ätit här en månad". På lappen stod 10 kr. Haha, det är lagom.

Mitt hårda arbetande i maj lönade sig, fick en bra bit över 20 in på kontot. Med Damirs lön och skatteåterbärning så cashade vi in ca 40 lax denna månad. Helt sjukt nice!
Pengarna flyttas direkt över till sparkontot. Känns så skönt med en buffert om nåt skulle hända eller om vi helt enkelt får det kärvt nån månad.

Det kommer verkligen inte se likadant ut de närmaste månaderna, så det var kanon med det tillskottet på kontot.
Jag har räknat lite på om jag får föräldrapenning på min gamla lön, då kommer jag tjäna ungefär lika mycket, lite mer till och med, än vad jag gör om jag skulle jobba heltid nu. Så det är bara hålla tummarna för att försäkringskassan bedömmer som jag hoppas på.

Pengar är inte allt, men oj vad viktigt det är ändå!!!

Bebisstatus vecka 23

Nu börjar hon bli rätt stor där inne. Iaf enligt alla faktasidor, men magen växer inte speciellt. Inte vad jag kan se och känna iaf. Eller vad säger ni?
Hon har så kralliga lår som hela 4 cm långa. Hudens pigment bildas. Hon gör andningsrörelser och lungorna bildar lungblåsor. De är fyllda med fostervatten ända fram till födseln då det pressas ut när hennes bröstkorg kläms ihop i förlossningskanalen precis i födelseögonblicket. Ser verkligen fram emot just den biten med fasa. Den smärtan kommer vara brutal, jag är helt säker på det. Bullshit snack om att man inte kommer tänka på smärtan eftersom det är ens eget barn man föder, tror jag inte ett dugg på. Det kommer göra jävulskt ont, så det så!

Jag mår prima. Börjar känna mig lite lat eftersom jag inte gör nåt och inte har nåt att skylla på. Är sötsugen hela tiden, men försöker stå emot så gott det går.
Känsligheten tror jag har avtagit lite också. Vet inte, men tror det iaf.

Om två veckor ska vi till barnmottagningen igen, då ska det mätas och grejas. Det ser jag fram emot, allt förutom vågen.

Bebisstatus vecka 22

Vecka 22, det ni! Veckorna bara rusar förbi nu. Hon lever om som tusan där inne. Grym känsla!
Enligt faktasidorna så utvecklas sinnena mer och mer nu. Hon känner med sina händer över ansiktet och kroppen på sig själv. Smaklökarna på tungan utvecklas. Ögonlocken är fortfarande slutna.
Hon har sin egen dygnsrytm och den verkar ju vara att hon är klarvaken när jag softar.
Hjärtat slår ungefär dubbelt så fort som mitt. De små öronen är mjuka men färdigformade och hon hör allt mer. Känns skithäftigt att hon kanske känner igen min röst. Brukar ligga och smeka över magen. Pratar lite grann i smyg med henne, känns så himla konstigt att prata med sin egen mage.

Känns inte som magen växt så mycket den här veckan. Men om man jämför med för bara en månad sen så är det ändå lite skillnad. Haha!

9

.......... är den första siffran på vågen just nu. Blääääääää!
Även om jag följer min kurva som jag ska, så känns det rent ut sagt förjävligt att ha en 9a först igen. Trodde aldrig jag skulle ha det igen, hade bestämt mig för att aldrig väga så mycket igen.
Men ja, nu är det ju inte så mycket att göra. Men det visar ju verkligen hur känslig man är för den där jävla vågen. Spelar som sagt ingen roll att jag är gravid och att barnmorskan sa att jag gått upp precis lagom i vikt.
90 kg är INTE kul!!!!!!!!!!!!!

Bebisstatus vecka 21

Idag kickade lillfisan till Damirs hand. Det var första gången han kände henne. Haha, han blev som ett uppspelt barn. Så underbart härlig känsla.
Hon kickar som tusan där inne nu, men det är ju inte speciellt hårda kickar. Men man känner att hon rör sig och håller på. Svårt att beskriva känslan, men det liksom "duttar" till där inne.

Enligt faktasidorna växer huvudet rätt mycket nu. Hon är över 20 cm och väger snart ett halvt kilo.
Tarmar och sånt utvecklas och hon har börjat poopa där inne.
Om det nu ska bli en krulltott som mig så har håret börjat krulla sig. Jag tror starkt på svart lockigt hår.

Själv mår jag fortfarande som en prinsessa. Lite tröttare när jag kommer hem från jobbet. Och när jag har jobbat kväll så blir jag väldigt trött i kroppen de sista timmarna. Men annars som en prinsessa iaf.

Hoppas ni står ut med mina bebisinlägg.
Haha, det får ni lov att göra för det är jag som bestämmer vad som skrivs.
Men jag ser er iaf och jag är glad att ni återkommer.

Kram på er

Första jobbveckan avklarad

Nu har jag jobbat onsdag, torsdag och fredag på nya jobbet. Eller jobben rättare sagt. Jag kör intro på två ställen samtidigt nu så jag ska kunna jobba så mycket som möjligt. På ena stället har jag en kväll kvar och på det andra en dag, sen är jag klar.
Alltså det är så lugna scheman om man jämför med Sthlm. Helt galet! Så det känns rätt soft att jobba här i sommar.
Deras "kaos" är ingenting mot kaos i Sthlm. Jag fick hålla mig för att inte börja skratta när de satt och klagade i lunchrummet idag. De skulle bara veta hur bra de har det. Jag vet inte riktigt hur dem vill ha det egentligen när dem säger att det här är för mycket. För skulle man ha mindre att göra så skulle det bara innebära mer raster. Man har gott om tid hos brukarna som det är.
Aja, jag ska inte gnälla. Det är skönt med ett lugnt tempo. Grymt skönt!

Nu ligger jag i våran säng som står i syrrans gamla flickrum. Jag sover som en prinsessa här ute på landet. Helt underbart!
Låg en stund vid poolen i förmiddags, men doppade bara fötterna. Jag är en sån sjuk badkruka. Vi har 27 grader i vattnet och jag tycker det är lite för kallt för att bada.
Imorn kanske det blir ett dopp innan vi drar till Stockholm på bröllop.

Massa kram!

Bebisstatus vecka 20

Vecka 20
50%
Halva tiden

Nu börjar jag bli tjockis. Det är lite klumpigt när jag ska böja mig framåt och det är tungt att resa sig upp. Bilringen på magen har blivit mer lik en ballong.
Mina fotknölar har gått och gömt sig. Igår tyckte jag att mina ben såg tjocka ut, men tänkte väl att jag bara inbillar mig. Tycker ju hela jag är en tjockis nu.
Men fotknölarna är fan borta! Jag är med andra ord sjukt svullen om mina fotleder.
Ska googla lite och se om det är normalt. Vet inte vad jag skulle göra utan google.
Har börjat äta järn. Eller jag dricker det, för det är en asgod brustablett. Ska kolla med barnmorskan på tisdag om hon tycker jag ska ta tabletter istället.

Nu är lillfisan ungefär 20 cm lång och väger runt 300 gram. Huvudets diameter är drygt 4 cm. Hjärnan växer så det knakar och motoriken börjar ta fart.
I min livmoder finns ca 0,5 liter fostervatten och tydligen sväljer hon hälften av detta varje dag. Sen kissar ut det igen.

Jag längtar tills jag får känna sparkarna lite mer. Nu kan man bara gissa att det var en liten kick.

Men jag mår iaf som en prinsessa. Med svullna ben dock!

Nu har vi flyttat

06.35 vred jag om nyckeln för sista gången till min lägenhet. Eller ja, inte sista gången i hela livet, men sista gången för den här gången.
Det kändes sådär. Var fortfarande lite irriterad efter gårdagen, men det gick över så fort jag bara kom ut utanför dörren.
Nu känns det bara helt underbart.
Efter jobbet tar vi våra väskor på tåget till tuna. Jag är så trött på släpande nu. Nästa gång jag flyttar så vägrar jag om jag inte har bil.

Så bye bye Stockholm och hey hey Tuna

Inte hemlös, men sänglös

Här har vi vårt mysiga lilla krypin just nu. Sängen står bäddad och klar hos mamma och pappa, så de två sista nätterna sover vi på golvet.
Idag gick flyttlasset med alla våra saker. Lämnade möbler och en "start"uppsättning med glas, tallrikar, bestick och sånt. Perfekt så vi har nåt att använda nu när vi ska bo här sista dagarna. På tisdag tar vi tåget efter jobbet, då flyttar vi på riktigt. På onsdag morgon 07.00 ska vi inställa oss på våra nya jobb. Tjohoo vad härligt det känns.

Allt känns faktiskt väldigt härligt. När vi satt i lastbilen idag så kunde jag inte sluta le när jag tänkte på att det är VI som flyttar. Jag och Damir ska starta vårat tillsammans. Ingen flyttar in hos nån utan vi är där på samma vilkor. Känns rätt ut sagt jävligt bra!

Nu ska jag krypa ner på min madrass och mysa lite med mitt hjärta.
Hoppas ni haft en underbar helg där ute.

Always in my heart

Rensade på vinden idag och hittade en papperspåse med lite foton och ett brev.
Det här smärtar nåt så otroligt att läsa, även nu när jag skriver så kan jag inte hindra tårarna.

Den här lappen låg på bordet den dagen Jonas hade hämtat sina sista grejer här hemma. Jag kunde se precis var han hade suttit och skrivit den.
Jag började gråta där uppe på vinden. Gick inte att hejda tårarna. Vet egentligen inte varför och jag vet inte varför jag gråter nu. Är det för att jag vet att det aldrig blir vi igen? Är det bara av glädje för att vi hade det så bra? Är det för att jag är osäker på om jag nånsin kommer träffa honom igen?

Känner mig orättvis mot Damir. Men det har verkligen ingenting med honom att göra. Jag älskar honom och vill leva mitt liv med honom.
Men Jonas är en så stor del av mitt liv och nu känns det som jag säger hejdå. Jag har försökt att få till en träff med honom. Skulle så gärna vilja krama om honom och säga hejdå. Och säga hur himla bra han är. Men han verkar inte vilja träffa mig, eller han verkar iaf inte prioritera det.

Nej usch, det här är ju sjukt. Kan inte sluta gråta.
Han kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. Alltid

Bebisstatus vecka 19

Som ni redan vet så har ju lillfisen nu visat sig vara en lillfisa. Jag är otroligt glad, det var en så himla grym känsla på ultraljudet. Jag såg min bebis och den här gången såg det verkligen ut som en bebis.

Nu är vi snart klara i vecka 19, nästa vecka har halva tiden gått. Det mina vänner, är fan sjukt.
I vecka 19 är bebisen lite över 2 dec lång. Lillfisan kan höra oss rätt bra nu. Hon kan höra min hjärtslag och när min mage kurrar. Även min röst börjar hon känna igen, så är nog bäst jag slutar sjunga nu. Annars lär hon aldrig vilja komma ut.

När man läser på olika forum så står det att jag lätt kan bli andfådd. Haha, känns jävligt skönt att läsa det faktiskt. För jag har ju fan undrat vad det är med min kondis egentligen. Den är som bortblåst. Våran vanliga morgonrunda tar kål på mig, jag är helt färdig efteråt.
Hjärtat får jobba mer för att få runt allt blod som finns i kroppen nu.

Det står även att jag ska försöka gå ner lite i varv en stund mitt på dagen. Vila kroppen och bara försöka slappna av. Det vore ju toppen om jag kunde göra. Men helt ärligt är jag för uppe i varv när jag jobbar för att kunna göra det. Och på helgerna vilar jag ju i stort sett hela dagarna ändå så.

Allt känns så himla spännande. Sen vi var på ultraljudet känns det verkligen ännu bättre. Jag dagdrömmer om lillfisan och Damir. Hur de myser tillsammans.

Tror nog det kommer komma ut en riktig krulltott i oktober!